Gott Nytt Ar!!!

Halsningar fran cusco!
Vi anlande hit med sven&Gina, Jori&Tuuli pa fredagsmorgonen. Som alla bocker och guider hade varnat blev gardagen en mycket lugn dag pa grund av hojdsjukan. Vi var alla mer eller mindre trotta och hade huvudverk. Som medicin erbjod dock den trevliga damen pa hostellet pa "mate de coca" =kokt vatten med coca blad for att mildra symptomen. Efter att ha vilat sa gott som hela dagen for vi dock ut pa en liten rundtur pa stan. Vi fick var forsta skymt av den fantastiska staden som inkorna lamnat efter sig. Smala grander med vackra hus och fantastiska kyrkor fran mitten av 1400-talet. Idag har vi sedan forsokt fixa resor till olika stallen och folk har varit valdigt vanliga. Man forstor nog i och for sig varfor de ar sa vanliga mot turister, vi ar deras framsta inkomst och livnaring. Det sags att vart annat hus i cusco centrum ar antingen en restaurang eller turisminformation och det marks.

Allt bra i Inkornas huvudstad!

Gott Nytt Ar till er alla!!
Sarre&Katri&Gina&Sven&Jori&Tuuli

Julafton

Julafton blev en rätt så solig dag här i Lima vilket betydde att vi tillsammans med Sven&Gina "förberedde" julfesten genom att sola på taket och njuta av värmen.













Sven hade som vanligt med sig sina leksaker och han demostrerade nya jullekar....


Ja i förra posten skrev vi om våra julfestplaner. Nu kan vi skriva hur hela evenemanget egentligen gick till. Julfesten blev slutligen en Finland/Danmark fest eftersom vi till sist blev 4 finnar och 4 danskar. Förutom Sven och Gina kom som sagt Anne-Katerine och Espen samt Marie-Christine och Klaus.


Till skillnad från en traditionell "vit" finsk jul blev det en lite annorlunda jul i år. På menyn hade vi morotssoppa och som segundo grillmat.Vi var som sagt uppe på vårt hustak där det finns grill och badmöjligheter. För de flesta av oss var det säkert första gången att ha julmiddag utomhus. Allt gick nästan som planerat.. Efter dryga 45min kämpande med grillen fick vi något att hända. Slutresultatet var att den först så tama grillen som inte alls ville brinna förändrades till ett inferno som ingen hade makt över. Gnistorna flög och hettan var olidlig, men maten blev grillad och allt var väl. Middagen gick närmast ut på att finnarna sjöng och danskarna försökte hänga med. Det visade sig att danskarna inte alls har adopterat snappsvisa kulturen som vi har i finland och Sverige. "Helan går" blev tillsist bekannt till alla och alla verkade trivas.

Efter middagen flyttade vi ner till våran etta för att fortsätta julfirandet i form av kaffe&paneton samt julklappsutdelande. Pressenterna varierade från pisco-sour kit till danska sura lakritsbitar.

Efter kaffet var det dags för en turnering av Cranium-spelet som vi fått tidigare som pressent av Sven&Gina. Spelet som är en slags blandning av pictonary och frågesporter var väldigt roligt och räckte otroligt länge. Slutresultatet var att Espen&Anne-K. van med nöd och näppe före de stora förhandsfavoriterna Sarre&Sven. Spelet tog slut vid gryningen och de utmattade Danskarna återvände hem till sina respektive lägenheter.

Espen i full gång under spelet

God Jul och Gott Nytt År till er alla!!

Jul!!

Feliz Navidad a todos!! God Jul till alla!

Vår jul i år kommer att vara totalt annorlunda än alla de andra vi firat i Finland. Alla traditionella julrätter, pynt eller traditioner har vi kastat ut ur fönstret och kör med helt annat. Som gäster i vår lilla tvåa har vi såklart Sven & Gina och Ann-Katrin & Espbjörn (som är från Danmark). Maten som vi kommer att laga består av morotssoppa, klyftpotatis, vegeknyten, inrefilé, broilerfilé, paneton och gelatin. Paneton och gelatin är typiska peruanska efterrätter som äts speciellt under juletid. Paneton är ju bulle (som ser ut som bröd man gjort i en brödmaskin) med torkade fruktbitar inuti som är ursprungligen från Italien. Den serveras antingen med smör eller med inkakola (peruanernas favoritdryck).
För att väcka vår julstämmning har vi, tackvare Tove och Antero, pyntat ett litet bord som vi kallar för vårt "julaltar". Julaltaret repsenterar även julgranen i år.

Terramoto!!!

Terramoto
Ja, vi har helt glömmt att skriva om vårt äventyr i vårat svajande höghus. Vi skulle nog skriva, men just då hade vi ju inte tid. Hur som helst hade vi en jordbävning av styrka 6,5 på Richterskalan här under hösten och det var nog en upplevelse som säkert ingendera kommer att glömma. Varför jag nu senare började skriva om detta var att jag såg några bilder som är tagna nån dag efter jordbävningen och som skulle sättas hit på bloggen... Allt började en tidig torsdag morgon då jag (Sarre) mitt i allt vaknade till att min dröm med svajande hus började kännas allt för riktig. Efter några sekunders förundran började jag ropa till Katri att vi har jordbävning och att vi måste ut ur vårt hus! Katri visste ju inte rikit va jag yrade och förstod efter en stund(då hon vaknat )att hela huset svajade. Nå vi drog snabbt på oss kläder och jag sprang ut på balkongen för att se om annat folk också var ute eller på väg ute... men, ingen syntes till. Det enda som jag kunde observera var tiotals parkerade bilar vars tjuvalarma tjöt. Katri kom med mig ut på balkongen och vi funderade vad vi borde göra. Jordbävningen tog slut kanske 20s efter att jag vaknat och nu var allt igen som ingenting. Konstigt. Den enda människan vi såg var vår granne som också stod på balkongen. Han såg yrvaken och ointresserad ut. Som om att han var arg på att nån jävel hade väckt honom. Det var ju inte vårt fel!

Vi gick tillbaka till sängen och försökte sova några timmar , men det blev inte så mycket..


Nästa dag då vi kom till skolan pratade vi med andra utbyteselever och dom tyckte också det hade varit en hemsk upplevelse. Peruanerna som tydligen är väldigt vana med detta fenomen tyckte det var inget. Det visade sig att jordbävningarna kommer under en viss period, då klimatet ändrar. Konstigt, men så är det . Vi hade ett antal mindre bävningar under de följande veckorna och efter det var det slut med de. Ingen skadade sig i den "stora" bävningen, det var endast en kyrka i kåkstaden Villa El Salvador som rasade. Allt stöter man på når man är ute i den stora världen.

Mancora 10-18.11.2006

- peruanernas paradisort

10.11.2006
Efter att spenderat nästan två månader i Lima var det dags att se vad norrakusten har att erbjuda. Alla peruaner snackar om en fin badort som är så vackrare och finare än alla andra, Máncora. Màncora är en liten stad i norra Peru, ung en timme från gränsen till Ecuador. Stället är speciellt känt för sina surfingmöjligheter samt fiskekultur. För att vi inte hade haft sommarlov i Finland bestämde vi oss att ta en titt om det som peruanerna säger om Máncora är sant.

När vi fortfarande är studeranden tog vi bussen istället för flyg. Bussresan i sin helhet skulle vara i 16 h, dock med en som hade toalett, alltså en lite lyxigare och dyrare buss. Bussresan gick förvånansvärt snabbt tackavre de tre/fyra filmer vi tittade på och faktum att vi körde hela natten. Men direkt bekvämt och njutningsbart var det ju inte, men alla säkert vet hur det är att sitta ett antal timmar i en buss...

11.11.2006
På lördag morgon klockan åtta var vi i Máncora. Solen började just skina då vi steg av bussen för att börja leta efter ett hotell. Det kändes som att bli kastad till tigrarna i Colosseum då vi steg av bussen för att vi blev omringade av tiotals mototaxi-chaufförer som ville ha oss som kunder. Problemet är att de följer efter en ända tills man väljer en av dem. Efter en ca. 1 h yrande hittade vi ett hotell som hade rum med havsutsikt, hotellet hette Las Olas (vågorna). Vi lyckades få ett rum med havsutsikt, dessutom hade vi en liten patio med två stolar där man kunde njuta av solnedgången och havet såklart.
Dagarna gick förvånansvärt snabbt. Tomas öva att surffa, vilket är svårare än det ser ut och Katri njöt av solen och lekte paparazzi då Tomas surffade. Livet i Máncora är ganska problemfritt jämfört med Lima. Under hela resan träffade vi inte på tiggare eller andra männsikor som tvångssålde tuggummi/karameller för 1 nuevo soles. Dock måste sägas att peruanernas och våran uppfattning av en underbar badort är olika. Likadant som på alla ställen vi hittills sett är huseni Máncora fallfärdiga och man ser att det är fattigt (med detta menar vi de förhållanden som de lokala lever i).
I Máncora fanns mycket utländka ungdomar, speciellt amerikaner, så man hörde mycket engelska vilket var lite konstigt.
Efter en härlig vecka av avkopplande och badande måste vi tyvärr återvända till Lima. Vi valde att åka med samma bussbolag då allt hade fungerat smärtfritt på utresan. Bussen skulle åka från Máncora 17:30 och anlända till Lima på lördag klo. 09:30. Returresan blev dock lite längre... För det första var bussen försenad redan då den kom till Máncora. Efter en stund förstod vi att det var något fel med bussen då den inte ville accelera. Men den åkte framåt... I en av städerna som vi skulle stoppa i körde chauffören vilse. Då vi körde på smågatorna tog bussens tak fast i elkablarna som korsade gatorna. Som tur kom inga kablar ner. På lördag morgon insåg vi att vi kommer att bli två timmar försenade från den angivna returtiden. Men sedan hamnade vi i en bilkö pga en bilkrock som hade inträffat på natten. Efter att vi kört förbi olycksplatsen fick bussen punktering, så chaufförerna fick börja byta ring. Allt detta resulterade till att vi var fyra timmar försenade. En bussresa som skulle vara i 16 h varade i 20h. Men till slut kom vi hem til vår lilla tvåa i Lima.


Som parentes måste berättas att vi kom hem samma veckoslut då det var kommunalval i Peru. Inget konstigt med valen, det som är konstigt är att det finns en lag som förbjuder försäljning av alkohol under hela veckoslutet. Förbudet gäller matbutiker och restauranger. Den börjar på fredag och slutar på måndag kl 12 (valdag är ju söndag). Tänk om en liknande lag skulle införas i Finland.. Man fick inte ens köpa öl..

Lima-Paracas-Pisco-Ica-Lima 21-24.9.2006

Efter att ha spenderat fyra veckor i Lima tyckte vi att det var dags för en liten exqursion. Vi bestämde oss för att ta bussen mot söder för att se vad öken har att erbjuda, dvs Paracas, Pisco och Ica. Vi startade på torsdag morgon med buss mot Paracas. En liten fiskeby ungefär tre timmars bussresa från Lima. Paracas är stället varifrån det ordnas resor till Islas Ballestas och Reserva Nacional de Paracas. Islas Ballestas kan enkelt beskrivas som Perus Galápagos öar medan Naturreservatet är ett område med otroliga vyer och en intressant natur... Hela kusten består ju i störstadelen av sand, öken, öken och öken.

För att komma till bussen som vi skulle ta måste man först ta en taxi till ett kontor där de sålde bussbiljetterna. När vi köpt våra "first class" biljetter måste vi hoppa in i en paketbil, även kallad för "combi", som sedan förde oss till den egentliga busstationen. (Vi kan här nämna att Lima är en ganska så stor stad. Det tar över två timmar att köra från sida till sida. Hela Lima känns som en samling av flera olika städer. Det finns fina kolonial-tiders stadsdelar, det finns nya business distrikt, kåkstäder etc.) Men tillbaka till resan...

Bussfärden började och vi satt ivrigt och stirrade ut ur fönstret för att se områden av Lima som vi inte sett förut. Efter en 45 minuters resa började man se kåkstäderna som omringar Lima. Det är helt omöjligt att föröska förklara hur människor kan bo. Husen kan inte kallas för hus, inte enligt det finska måttet. Områden hade varken el eller rinnande vatten.. Vi hade svårt att begripa att människor faktiskt bor i dessa "hus". Lima har ju en befolkning på 8 mijloner varav 4 miljoner bor i dessa kåkstäder....

Efter en 3,5 h bussresa kom vi till Paracas. Klockan var då ung 16:00. Vi såg nästan inga andra turister, medan de lokala attackerade oss som hyenor då alla ville ha oss till olika hotell för natten.( Det kändes som att vara på Kanarieöarna där varje restaurang har en inkastare..) Det fanns inte så mycket att göra i byn, så vi tog in på ett hotell, gick och äta och beställde biljetter till nästa dags tour till Las Islas Balletas och Reserva Nacional del Paracas.

22.9.2006

Den guidade touren till Las Islas Balletas skulle börja klockan 08:00, så det blev en tidig väckning enligt vår peruanska livsstil. Hamnen kryllade av turister då vi kom på plats, tydligen hade nån annan också köpt biljetter!! :) Det första mer exotiskt vi såg var pelikaner.När vi väl länge yrat och väntat, enligt peruansk stil, steg vi ombord på Penelope. Vår färd mot Las Islas Balletas hade börjat. Det första nyfikna djur som kom och hälsa var delfiner. Under resan såg vi även sjölejon, pingviner och massor med fåglar.
Reserva Nacional de Paracas var egentligen öken med en vacker kust. Vackra vykort får man ju, men mera än det hade den inte att erbjuda. Ändå var det nog värt en titt. Efter att touren tagit slut åkte vi till Pisco varifrån vi tog bussen till Ica.












23.9.2006

På lördagen köpte vi två biljetter till en sandtour. Touren gick ut på att köra med s.k. sandbuggyn i öken, upp och ner från olika sanddyn. Vi fick även sandboarda alltid emellanåt. Det var en väldigt sandig upplevelse, speciellt för Katri som aldrig åkt snowboard i Finland. Men roligt var det ju! Efter en 2,5 h ökenvistelse kom vi till hotellet där vi solade vid polen och tog ett dopp alltid då och då. Just innan solnedgången gick vi upp på en sanddyn och beundrade vyn.



24.9.2006

Hemresan mot Lima börjar. Vi hade framför oss en 4 h bussresa till Lima. Egentligen gick hela söndagen till att komma hem till vår minidepartemento.

Fotoarkiv

Via denna link föflyttas ni till vårt fotoarkiv. Njut av bliderna. Vi rekommenderar slideshow alternativet.

Lima Augusti 2006

Vi tänkte här skriva lite om hur vi hade det våra första dagar, veckor i Lima. Det hela började ju lite trögt.. Då vi skulle flyga från Madrid till Lima visade det sig att Iberia(spanskt flygbolag) hade helt kallt raderat våran bokning och satt oss på väntelistan. Detta hände även om vi hade två dagar innan ringt och "confirma" våra biljetter och anlänt tre timmar före avgång till check-in. Damen vid disken log snällt och konstaterade att planet är överbokat, -välkomna åter..

Nå. inte gick det nu riktigt så men typ. Slutresultatet blev att vårt enda alternativ var att stanna en natt till i Madrid. Det som nog lite trösta var det faktum att Iberia betalade tillbaka våra flygbiljetter i cash!! Så det var en billig natt i Madrid. Ni kan ju ungefär gissa vad flygbiljetter till Lima kostar för två personer.. Vi funderade nog lite alvarligt om det skulle på något sätt ha gått att stanna en eller två nätter till med samma taxa i Madrid... På en vecka sku man ju nästan ha förtjänat åt sig en ny liten bil....

Choque Cultural!
Känslan då vi första gången såg Lima flygfält är obeskrivlig. Omgivningen runt flygfältet är ganska dyster. Vi såg första gången i vårt liv en kåkstad... Efter 1,5 h yrande på flygfältet kom vi ut i den "friska" luften. Luften var allt annat än frisk. Nästa steg var att stiga in i en taxi, en taxi som vi aldrig skulle stiga i om vi var i Finland. Som tur fungerade låsen.. Trafiken och bilvägarna var inte av den bästa kvalitén. Människor tutar utan anledning, byter filer/ svänger utan att använda blink och kör som dårar. Sydeuropa är inget jämnfört med detta.. Till slut anlände vi till vår värdfamilj där vi trodde vi kunde spendera några månader..

Det som vi inte visste av vår värdfamilj var att det var värdar för 11 andra utbyteselever. Nå, ni vet Katri, tycker om att hålla på i köket.. Att dela ett kök mellan 13 personer passade inte henne.. det skulle kanske ha fungerat om ens nån skulle ha diskat emellanåt. No, lite bohemliv var det ju. Annars var det inte fel på stället eller lokaliteterna men vi kände oss inte som hemma.
Vi tänkte att vi bor hos värdfamiljen några månader, tills vi hittar en egen trevlig liten lägenhet. Då kom överraskningen; Vi fick ett ultimatum. Om vi ville stanna och bo hos familjen måste vi bo där enda fram till julen och inte flytta ut t.ex. i oktober. Om vi inte ville bo där måste vi flytta ut inom fyra dagar!! Det var ju inte så trevligt med tanke på att vi inte visste något av staden.. Till slut beslöt vi att flytta ut. Det tog oss dryga en vecka att hitta den lägenheten där vi nu bor.

PUCP - Pontificia Universidad Católica del Perú

Universitetet här är fint. Man kommer in på området med studentkortet. Vakterna kollar allas kort, och alltid då och då blinkar det med ena ögat då Katri visar sitt kort.. Området är lugnt och säkert, en helt annan värld egentligen. Ja, det finns t.o.m. bambin på området. Universitetet har en egen flora & fauna guide.




All undervisning går på spanska så det är emellanåt ganska tungt att hänga med. Under denna termin läser vi gemensamma kurser och i nästa tar vi kurser som stöder vår utbildning. Orsaken bakom de gemensamma kurserna var språket. Nu kan vi förklara till varandra vad vi har förstått, om vi har förstått något alls. Vi läser tecnico prehispánico (arkeologi), antropología och historia econnómica. Alla kurser behandlar Peru som är intressant att lyssna på.

Första sidan på våran Blogg.

Hej, Detta hela är ett projekt. Ett projekt som började för en tid sedan. Ett projekt som vi för tillfället njuter av för fulla muggar. Vi reste till Spanien och Peru med ett mål, att tala spanska.. ärligt talat hade vi nog tänkt göra lite annat också förutom spanskastudierna.


Allt började med att vi reste till Madrid för att delta i en spanska intensivkurs. Kursen var väldigt givande åtminstone i vad det gäller att få kompisar från olika delar av världen. Om någon av er som läser detta har tänkt resa till Madrid, kan vi rekommendera att inte resa i juli/augusti. Inte om ni vill slippa 38 graders hetta...



Vi träffade Wiesje (blonda flickan) från Holland, Luciana från Brasilien och Jean från Frankrike plus många andra från bla. Kina, Tyskland, Italien, USA, Island, StorBritanien, Turkiet mm...