Hej,
Nu har vi laddat nya bilder till arkivet. Text har vi inte ännu orkat fixa, kommer om några dagar. Vi har Thomas&Mari på besök idag. De är vid skrivande stund i flyget mellan Costa Rica o Lima, men som sagt vi återkommer.
T&K
Friday, June 01, 2007
Saturday, May 26, 2007
Lago Titicaca 21-25.5.2007
Napaykullayki!! (hej på quechua-språket)
Nu har vi igen varit på en liten rundtur, och denhär gången bar det av till Titicaca-sjön. Vår resa började med att flyga från Lima till Cusco på söndagen (20/5/07) för att sedan på måndagen åka 380km med buss från Cusco till Puno. Med från Cusco till Puno kom Kennet (min bror) och hans kompis Pauli.
Idéen med bussresan var att stanna vid olika sevärdheter (inka-ruiner) och se landskapen mellan Cusco och Puno. Då det är väldigt grönt och frodigt i Cusco-trakten är Puno och altiplano väldigt torrt och kargt. Skillnaden är så stor att man inte kan gå miste om när man hamnat till Cusco eller Puno trakten. Väl i Puno och uppe i 3800 m upplevde jag o Sarre våra första kalla kvällar på en tid, temperaturen nämligen sjönk under noll på kvällarna då solen gått ner (det blir mörkt 7-tiden)!! Så vi frös..hutter,hutter..
Nästa dag gjorde vi en "get to know Puno" -tour, vilket inte var mycket, vi tog cykeltaxin till hamnen, chilla där en stund, ja vi såg hur man gör peruanska musikvideon.. man har en kamera, playbackmusik o en tant som dansar o sjunger på en brygga. Hon bjöd pojkarna med o dansa, men jag tror det var blyga för det tacka nej...tänka sig, pojkarna skulle ha bidragit med lite dans o blivit kända i Peru, inte så illa.. Tillbaka till centrum (några kvarter) tog vi en mototaxi, man måste ju uppleva saker och ting. Efter att vi konstaterat att "tämä on nyt nähty" (alltså staden) köpte vi vin o bisse o satt i hotellrummet o spelade kort. På kvällen bokade vi platser till nästa dags turisturer till det flytande öarna Los Uros.
Klockan ringde kl 05:45, båtarna till öarna hade start kl 07:00, fast i verkligheten startade vi omkring halv åtta, så som det brukar vara i Peru..Efter en 25 minuters båttur kom vi fram till las islas de Los Uros. Husen som uros-människorna bor på är byggda av vass. Själva flytande "marken" är 2m tjock, o på den har människorna byggt sina vasshus. när man gick omkring på öarna (Los Uros består ju av tiotals små öar) o då man trampade kände man hur mjuk marken var som man gick på. Vår guide berättade lite om livet på ön och hur de hamnat dit. Ursprungligen ville de skydda sig från inkorna, men en annan orsak var att Titicaca-sjön har en konstant temperatur mellan 9-11 så den är aldrig nerfrusen såsom marken är då det är minusgarder. På altiplanon runt Puno kan temperaturen sjunka till -25grader!!! Så på ett sätt har sjön alltid varit ett "värmebatteri".
Tillbaka till ön.. efter den upplysande infobrejken fick vi gå fritt omkring på ön. De lokala hade ställt fram sina handarbeten som de sålde, så vi bidrog med att köpa små dekorationspynt. vi träffade också en så söt liten indianflicka Maya, 2 år, som tyckte det var såå roligt då jag o Kennet lyfte upp henne i luften. 
Vi gjorde en lite båttur med vassbåtarna och efter det fortsatte vår färd mot ön Taquile. Den resan tog sin tid för att vår båt hade motorfel...som tur sken solen. På ön Taquile blev jag och Sarre imponerade över hur bra folket på ön hade. De hade ordentliga hus med rännor och solpaneler!! Imponerande! Denna ö är känd för handarbeten som alla gör. Vare sig det är stora eller små så stickar alla (ja, tom män).,så vi alla köpte en mössa som minne från denna visit. Vi åt lunch på ön o sedan bar det av tillbaka till Puno.
Vi hade lite planera att göra en dagstur till Bolivien, men det var krongligare än väntat så vi dumpade iden med resultatet att vi hade en extra dag i Puno. Så vi besökte små byar utanför Puno o deras sevärdheter, vilket inte var så mycket. Tillbaka i Lima var vi på fredagkväll.
Om vi skriver snabbt om vad vi tyckte om Puno o altiplanon så kan vi konstatera att det verkligen var ett unikt ställe. Hela det kala landskapet mellan Cusco och Puno var otroligt. Man befann ju sig på mellan 3000-4500m höjd så vyerna var sagolika. Själva Puno var ju inte så märkvärdig men de flytande öarna och ön Taquile var verkligen intressanta. Det var otroligt att tänka sig att folk hade bott på dessa öar redan i över 500 år.... flytande omkring på Titicaca.(De var ju dock ankrade)
nästa resa blir till Amazonas!!
K&T
Nu har vi igen varit på en liten rundtur, och denhär gången bar det av till Titicaca-sjön. Vår resa började med att flyga från Lima till Cusco på söndagen (20/5/07) för att sedan på måndagen åka 380km med buss från Cusco till Puno. Med från Cusco till Puno kom Kennet (min bror) och hans kompis Pauli.
Idéen med bussresan var att stanna vid olika sevärdheter (inka-ruiner) och se landskapen mellan Cusco och Puno. Då det är väldigt grönt och frodigt i Cusco-trakten är Puno och altiplano väldigt torrt och kargt. Skillnaden är så stor att man inte kan gå miste om när man hamnat till Cusco eller Puno trakten. Väl i Puno och uppe i 3800 m upplevde jag o Sarre våra första kalla kvällar på en tid, temperaturen nämligen sjönk under noll på kvällarna då solen gått ner (det blir mörkt 7-tiden)!! Så vi frös..hutter,hutter..
Nästa dag gjorde vi en "get to know Puno" -tour, vilket inte var mycket, vi tog cykeltaxin till hamnen, chilla där en stund, ja vi såg hur man gör peruanska musikvideon.. man har en kamera, playbackmusik o en tant som dansar o sjunger på en brygga. Hon bjöd pojkarna med o dansa, men jag tror det var blyga för det tacka nej...tänka sig, pojkarna skulle ha bidragit med lite dans o blivit kända i Peru, inte så illa.. Tillbaka till centrum (några kvarter) tog vi en mototaxi, man måste ju uppleva saker och ting. Efter att vi konstaterat att "tämä on nyt nähty" (alltså staden) köpte vi vin o bisse o satt i hotellrummet o spelade kort. På kvällen bokade vi platser till nästa dags turisturer till det flytande öarna Los Uros.
Klockan ringde kl 05:45, båtarna till öarna hade start kl 07:00, fast i verkligheten startade vi omkring halv åtta, så som det brukar vara i Peru..Efter en 25 minuters båttur kom vi fram till las islas de Los Uros. Husen som uros-människorna bor på är byggda av vass. Själva flytande "marken" är 2m tjock, o på den har människorna byggt sina vasshus. när man gick omkring på öarna (Los Uros består ju av tiotals små öar) o då man trampade kände man hur mjuk marken var som man gick på. Vår guide berättade lite om livet på ön och hur de hamnat dit. Ursprungligen ville de skydda sig från inkorna, men en annan orsak var att Titicaca-sjön har en konstant temperatur mellan 9-11 så den är aldrig nerfrusen såsom marken är då det är minusgarder. På altiplanon runt Puno kan temperaturen sjunka till -25grader!!! Så på ett sätt har sjön alltid varit ett "värmebatteri".
Tillbaka till ön.. efter den upplysande infobrejken fick vi gå fritt omkring på ön. De lokala hade ställt fram sina handarbeten som de sålde, så vi bidrog med att köpa små dekorationspynt. vi träffade också en så söt liten indianflicka Maya, 2 år, som tyckte det var såå roligt då jag o Kennet lyfte upp henne i luften. 
Vi gjorde en lite båttur med vassbåtarna och efter det fortsatte vår färd mot ön Taquile. Den resan tog sin tid för att vår båt hade motorfel...som tur sken solen. På ön Taquile blev jag och Sarre imponerade över hur bra folket på ön hade. De hade ordentliga hus med rännor och solpaneler!! Imponerande! Denna ö är känd för handarbeten som alla gör. Vare sig det är stora eller små så stickar alla (ja, tom män).,så vi alla köpte en mössa som minne från denna visit. Vi åt lunch på ön o sedan bar det av tillbaka till Puno.
Vi hade lite planera att göra en dagstur till Bolivien, men det var krongligare än väntat så vi dumpade iden med resultatet att vi hade en extra dag i Puno. Så vi besökte små byar utanför Puno o deras sevärdheter, vilket inte var så mycket. Tillbaka i Lima var vi på fredagkväll.
Om vi skriver snabbt om vad vi tyckte om Puno o altiplanon så kan vi konstatera att det verkligen var ett unikt ställe. Hela det kala landskapet mellan Cusco och Puno var otroligt. Man befann ju sig på mellan 3000-4500m höjd så vyerna var sagolika. Själva Puno var ju inte så märkvärdig men de flytande öarna och ön Taquile var verkligen intressanta. Det var otroligt att tänka sig att folk hade bott på dessa öar redan i över 500 år.... flytande omkring på Titicaca.(De var ju dock ankrade)
nästa resa blir till Amazonas!!
K&T
Sunday, May 20, 2007
Lago Titicaca
skepp o hoj!!
Nu styr vi kosan mot Titicaca sjön och centrala Altiplanon.
Vi skall på en rundtur som sagt till Titicaca för att se om vi sku hitta lite inka-guld..
Katris bror Kennet och hans vän Pauli är på besök, vi träffar dem i Cusco, men mera om det om ca. en vecka.
T&K
Nu styr vi kosan mot Titicaca sjön och centrala Altiplanon.
Vi skall på en rundtur som sagt till Titicaca för att se om vi sku hitta lite inka-guld..
Katris bror Kennet och hans vän Pauli är på besök, vi träffar dem i Cusco, men mera om det om ca. en vecka.
T&K
Tuesday, May 15, 2007
Huaraz 26.4-1.5.2007
Bästa tittare,
För det första vill vi önska er alla glada wappen, hoppas att alla har återhämtat sig...
Då måndagen o tisdagen (30.4-1.5) var allmänna lediga dagar beslöt vi oss för att åka till Huaraz. Vi hade länge planerat att åka dit o nu hade vi tillfället.
Huaraz ligger nordväst om Lima i Callejon de Huaylas på 3100m höjd. Callejon de Huaylas heter dalen som ligger mellan bergskedjorna Cordillera-Blanca och Negra. Bergskedjorna har fått sina namn från det faktum att Cordillera Negra som är närmare kusten är den regnigare sidan och alltid utan snö, medan Cordillera Blanca har ett torrare klimat och snötäckta toppar. Huaraz är känt för att vara ett Mecka för vandrare och klättrare. Perus högsta berg Huascaran (6750m) ligger där och dessutom finns där över 20 toppar på över 5000m höjd. (Det enda stället i Sydamerika me så mäktiga bergskedjor)... Det kan ju nämnas att Mont Blanc som är det högsta berget i västeuropa är bara 4807m..
Vår resa började natten mellan torsdag o fredag då vi tog nattbussen från Lima till Huaraz. Vi hade bokat hostel i förhand vilket visade sig vara ett utmärkt val då vi var framme kl. 5:30... Väl framme i Huaraz var det igen dags för att anpassa sig. Höjden gör att det finns färre syre i luften och därför måste man ta det lugnt den första dagen.
Det visade sig att själva byn inte är så vacker, men det finns en förklaring. På grund av att Huaraz ligger mellan de mäktiga bergskedjorna cordillera-Blanca och Negra så har staden alltid varit i riskzonen för jordskred och laviner. Då jordbävningar också är möjliga så förstår man att de lever ganska långt på naturens vilkor i detta område.
År 1970 hände sedan det som alla fruktat. En stark jordbävning förstörde nästan hela Huaraz. Det som dock var ännu förfärligare var att staden yungay som ligger ca 30km från Huaraz totalförstördes. Jordbävningen orsakade ett jordskred som svepte med sig hela staden med sina 25 000 invånare. Totalt dog det närmare 70 000 personer som följd av jordbävningen den 31 maj 1970.
Vårt hostel som vi hittade via nätet visade sig vara ett fynd. Ägaren Tito var väldigt hjälpsam, han rekomenderade olika aktiviteter och ställen som vi kunde besöka. Tack vare honom beslöt vi oss för att göra en vandring upp till en lagun vid namnet laguna 69 på lördagen och för måndagen planerade vi en Mountainbike-tour.
Efter att ha vandrat runtomkring i byn bestämde vi oss för att fara och bada till de heta utebaden som det gjordes så mycket reklam om. Dessa bad var dock inget att hänga i julgranen. Vattnet var visserligen varmt, men fasiliteterna var inte renoverade sen typ 80-talet så det kändes lite snuskigt.
Nästa dag vaknade vi tidigt för att fara iväg till Lagunen. Tito hade ringt till sin amigo Teo som var våran kusk för hela dagen. vi startade 06.30 från hostellet och sen bar det av mot lagunas llaganuco(dessa laguner är vid foten av Huascaran). Resan med Teos bil tog närmare 3h. Vi började med att köra längs med asfalterade vägar ,men de sista 90min körde vi längs med en lite gropig sandväg.
Efter att ha stigit genom molnen var vi framme vid vår startpunkt lagunas llaganuco (3900m). Lagunerna var fina men inget att jämföra med den lagunen som vi skulle nå till efter en lång och tung vandring på 3,5h. Vi lämnade Teo i sin bil och han lovade att vara tillbaka vid samma ställe om 6h.
Vandringen började lungt och vi njöt av vyerna och lugnet. Detta var dock bara lugnet före "stormen". Då stigen sakta började slingra sig i sick-sack och pulsen stiga så insåg vi snabbt att dagen skulle bli lång och tung. Det är inte så lätt att stiga från 3900m höjd till 4700m då man måste andas för varje steg man tar. Som tur var vyerna otroliga och medan man stannade och njöt av vyerna så fick man pulsen att sjunka.
Efter en första tung stigning till ca. 4300m höjd var det dags för första pausen, dock bara 20 min varefter vi fortsatte bestämt mot vårt mål. Vid den sista sluttningen som verkligen aldrig verkade ta slut började Katri tycka att vi snart kunde vara framme. Som tur hade vi vid det här skedet fått syn på glaciären som skymtade mellan molnen och bevisade att vi inte mera hade så mycket kvar.
Efter 3h 20 mins trampande nådde vi äntligen målet och det var värt det. Att befinna sig vid ett sådant ställe ensamma med en lagun med ett vatten som från medelhavet, samtidigt som du har ett vattenfall forsande ner från en smältande glaciär. Ett PARADIS!!!
Känslan var obeskrivlig. Efter all möda och besvär var allt detta värt varenda steg.
Då man i Finland brukar doppa sig i vaken under vintrarna tänkte jag att det kanske inte skulle vara så dumt att ta sig en simtur i detta paradis. Tänk dig att simma i ett kristall klart vatten under ett vattenfall samtidigt som du är omringad av glaciärer.... De va ungefär så skönt... Värken i fötter och fingrar var obeskrivlig. Vattnet var så helvetes KALLT!!!
Att gå ner från lagunen var inte alls lika spännande. Vi visste ju rutten och samtidigt hade vi ju bränt våra krafter på vägen upp. Det tog oss nästan samma tid att komma ner pga att våra ben var som spagetti.
Då vi väl var nere hittade vi Teo och som han lovat, väntade han vid samma ställe som 6h tidigare. Resan hem blev ganska lugn. Vi var båda utmattade av allt vandrande och katri somnade nästan direkt.
Nästa dag spenderade vi i Huaraz för att återhämta oss. Samtidigt reserverade vi av Titos brorssa en cyckel-tour upp i bergen.
Titos bror Julio, hade en firma med riktiga downhill-cycklar vilket jag tyckte var superhäftigt medan Katri inte tyckte att de var så speciellt... Vi startade från Hostellet med våra cycklar, trampade upp i bergen och sen bar det av. Upp och ner, hit och dit. Jag tyckte det var häftigt medan Katri inte blev så övertygad. Jag måste dock erkänna att jag var riktigt stolt över henne för hon klarade sig bättre än vissa av killarna som var med på turen..... Efter nästan 5h trampande vr vi tillbaka i Hostellet. Nu var det dags att packa rinkan igen och förbereda sig för en till natt i bussen för att återvända till Lima. Vi var till baka i Lima den 1 maj, nöjda men lite utmattade. Det hade varit ett par effektiva 5 dygn...
Huaraz gillade vi mycket pga lugnet. Det var skönt att komma bort från stöket i Lima och komma till detta ställe där man vaknade till tuppars gal och där ingen fösökte med våld sälja något åt dig. Om man jämför Huaraz med t.ex Cusco så har turismen inte ännu hunnit förstöra detta ställe. Huaraz var ett äkta ställe och det är sånt som vi gillar.
H.
T
För det första vill vi önska er alla glada wappen, hoppas att alla har återhämtat sig...
Då måndagen o tisdagen (30.4-1.5) var allmänna lediga dagar beslöt vi oss för att åka till Huaraz. Vi hade länge planerat att åka dit o nu hade vi tillfället.
Huaraz ligger nordväst om Lima i Callejon de Huaylas på 3100m höjd. Callejon de Huaylas heter dalen som ligger mellan bergskedjorna Cordillera-Blanca och Negra. Bergskedjorna har fått sina namn från det faktum att Cordillera Negra som är närmare kusten är den regnigare sidan och alltid utan snö, medan Cordillera Blanca har ett torrare klimat och snötäckta toppar. Huaraz är känt för att vara ett Mecka för vandrare och klättrare. Perus högsta berg Huascaran (6750m) ligger där och dessutom finns där över 20 toppar på över 5000m höjd. (Det enda stället i Sydamerika me så mäktiga bergskedjor)... Det kan ju nämnas att Mont Blanc som är det högsta berget i västeuropa är bara 4807m..
Vår resa började natten mellan torsdag o fredag då vi tog nattbussen från Lima till Huaraz. Vi hade bokat hostel i förhand vilket visade sig vara ett utmärkt val då vi var framme kl. 5:30... Väl framme i Huaraz var det igen dags för att anpassa sig. Höjden gör att det finns färre syre i luften och därför måste man ta det lugnt den första dagen.
Det visade sig att själva byn inte är så vacker, men det finns en förklaring. På grund av att Huaraz ligger mellan de mäktiga bergskedjorna cordillera-Blanca och Negra så har staden alltid varit i riskzonen för jordskred och laviner. Då jordbävningar också är möjliga så förstår man att de lever ganska långt på naturens vilkor i detta område.
År 1970 hände sedan det som alla fruktat. En stark jordbävning förstörde nästan hela Huaraz. Det som dock var ännu förfärligare var att staden yungay som ligger ca 30km från Huaraz totalförstördes. Jordbävningen orsakade ett jordskred som svepte med sig hela staden med sina 25 000 invånare. Totalt dog det närmare 70 000 personer som följd av jordbävningen den 31 maj 1970.
Vårt hostel som vi hittade via nätet visade sig vara ett fynd. Ägaren Tito var väldigt hjälpsam, han rekomenderade olika aktiviteter och ställen som vi kunde besöka. Tack vare honom beslöt vi oss för att göra en vandring upp till en lagun vid namnet laguna 69 på lördagen och för måndagen planerade vi en Mountainbike-tour.
Efter att ha vandrat runtomkring i byn bestämde vi oss för att fara och bada till de heta utebaden som det gjordes så mycket reklam om. Dessa bad var dock inget att hänga i julgranen. Vattnet var visserligen varmt, men fasiliteterna var inte renoverade sen typ 80-talet så det kändes lite snuskigt.
Nästa dag vaknade vi tidigt för att fara iväg till Lagunen. Tito hade ringt till sin amigo Teo som var våran kusk för hela dagen. vi startade 06.30 från hostellet och sen bar det av mot lagunas llaganuco(dessa laguner är vid foten av Huascaran). Resan med Teos bil tog närmare 3h. Vi började med att köra längs med asfalterade vägar ,men de sista 90min körde vi längs med en lite gropig sandväg.
Efter att ha stigit genom molnen var vi framme vid vår startpunkt lagunas llaganuco (3900m). Lagunerna var fina men inget att jämföra med den lagunen som vi skulle nå till efter en lång och tung vandring på 3,5h. Vi lämnade Teo i sin bil och han lovade att vara tillbaka vid samma ställe om 6h.
Vandringen började lungt och vi njöt av vyerna och lugnet. Detta var dock bara lugnet före "stormen". Då stigen sakta började slingra sig i sick-sack och pulsen stiga så insåg vi snabbt att dagen skulle bli lång och tung. Det är inte så lätt att stiga från 3900m höjd till 4700m då man måste andas för varje steg man tar. Som tur var vyerna otroliga och medan man stannade och njöt av vyerna så fick man pulsen att sjunka.
Efter en första tung stigning till ca. 4300m höjd var det dags för första pausen, dock bara 20 min varefter vi fortsatte bestämt mot vårt mål. Vid den sista sluttningen som verkligen aldrig verkade ta slut började Katri tycka att vi snart kunde vara framme. Som tur hade vi vid det här skedet fått syn på glaciären som skymtade mellan molnen och bevisade att vi inte mera hade så mycket kvar.
Efter 3h 20 mins trampande nådde vi äntligen målet och det var värt det. Att befinna sig vid ett sådant ställe ensamma med en lagun med ett vatten som från medelhavet, samtidigt som du har ett vattenfall forsande ner från en smältande glaciär. Ett PARADIS!!!
Känslan var obeskrivlig. Efter all möda och besvär var allt detta värt varenda steg.
Då man i Finland brukar doppa sig i vaken under vintrarna tänkte jag att det kanske inte skulle vara så dumt att ta sig en simtur i detta paradis. Tänk dig att simma i ett kristall klart vatten under ett vattenfall samtidigt som du är omringad av glaciärer.... De va ungefär så skönt... Värken i fötter och fingrar var obeskrivlig. Vattnet var så helvetes KALLT!!!
Att gå ner från lagunen var inte alls lika spännande. Vi visste ju rutten och samtidigt hade vi ju bränt våra krafter på vägen upp. Det tog oss nästan samma tid att komma ner pga att våra ben var som spagetti.
Då vi väl var nere hittade vi Teo och som han lovat, väntade han vid samma ställe som 6h tidigare. Resan hem blev ganska lugn. Vi var båda utmattade av allt vandrande och katri somnade nästan direkt.
Nästa dag spenderade vi i Huaraz för att återhämta oss. Samtidigt reserverade vi av Titos brorssa en cyckel-tour upp i bergen.
Titos bror Julio, hade en firma med riktiga downhill-cycklar vilket jag tyckte var superhäftigt medan Katri inte tyckte att de var så speciellt... Vi startade från Hostellet med våra cycklar, trampade upp i bergen och sen bar det av. Upp och ner, hit och dit. Jag tyckte det var häftigt medan Katri inte blev så övertygad. Jag måste dock erkänna att jag var riktigt stolt över henne för hon klarade sig bättre än vissa av killarna som var med på turen..... Efter nästan 5h trampande vr vi tillbaka i Hostellet. Nu var det dags att packa rinkan igen och förbereda sig för en till natt i bussen för att återvända till Lima. Vi var till baka i Lima den 1 maj, nöjda men lite utmattade. Det hade varit ett par effektiva 5 dygn...
Huaraz gillade vi mycket pga lugnet. Det var skönt att komma bort från stöket i Lima och komma till detta ställe där man vaknade till tuppars gal och där ingen fösökte med våld sälja något åt dig. Om man jämför Huaraz med t.ex Cusco så har turismen inte ännu hunnit förstöra detta ställe. Huaraz var ett äkta ställe och det är sånt som vi gillar.
H.
T
Tuesday, May 08, 2007
Huaraz
Hej till er alla. Vi har inte ännu orkat skriva om vår vappresa till Huaraz, men fotoarkivet är nu uppdaterat. Text kommer snart. Dessutom har Flickr uppdaterat sitt slideshow-program så nu borde det vara ännu häftigare att se bilderna..
T
T
Thursday, April 12, 2007
Sarjassamme surkuhupaisia tapauksia
TOP 3 : Saker som är lite annorlunda än hemma...
1. KAMPANJEN "LA HORA SIN DEMORA"
President Alan Garcias kampanj för punktlighet...
Sket sig dock ganska grundligt då han själv anlände sent till kampanjens öppningsceremoni......
2.EXTREM DEMOKRATI.
Lagen om att alla måste rösta....
Om du inte röstar så betalar du böter....
Hög röstningsprocent garanterad!!
3. RÖSTNINGSBETEENDE....
Fredagen före söndagens statliga val träder alkoholförsäljningförbudet i kraft....
Inget sprit i barer, butiker eller bensinstationer....
Inte ens för turister...
Förbudet tar slut följande måndag kl.12.00, för säkerhets skull.....
Rösta ALDRIG i OSKARPT tillstånd!!!!!
- Vem har varit med om en 25 minuters bussresa som efter 3 stoppar till bensinstationen slutade abrupt då den fjärde stationen var för långt borta ??? Läckande däck....
-Katri har. Resan halvvägs tog 45min.....
Allt e inte som hemma, men det visste vi ju.
HÄRLIGT RÅDDIGT!!! O PUNKTLIGT. KAMPANJEN HAR VARIT EN succe............
1. KAMPANJEN "LA HORA SIN DEMORA"
President Alan Garcias kampanj för punktlighet...
Sket sig dock ganska grundligt då han själv anlände sent till kampanjens öppningsceremoni......
2.EXTREM DEMOKRATI.
Lagen om att alla måste rösta....
Om du inte röstar så betalar du böter....
Hög röstningsprocent garanterad!!
3. RÖSTNINGSBETEENDE....
Fredagen före söndagens statliga val träder alkoholförsäljningförbudet i kraft....
Inget sprit i barer, butiker eller bensinstationer....
Inte ens för turister...
Förbudet tar slut följande måndag kl.12.00, för säkerhets skull.....
Rösta ALDRIG i OSKARPT tillstånd!!!!!
- Vem har varit med om en 25 minuters bussresa som efter 3 stoppar till bensinstationen slutade abrupt då den fjärde stationen var för långt borta ??? Läckande däck....
-Katri har. Resan halvvägs tog 45min.....
Allt e inte som hemma, men det visste vi ju.
HÄRLIGT RÅDDIGT!!! O PUNKTLIGT. KAMPANJEN HAR VARIT EN succe............
Tämmöstä täällä
hej, hej o åter morjens... (jep Reservtanken)
Efter att nästan hela familjen Niinimäki varit på besök i Peru (vilket var helt megaroligt) tänkte jag skriva några rader om roliga saker/händelser som vi stött på i detta land.
Tämmöstä täällä
Det är roligt att märka hur annorlunda allt kan vara. :=)
- Ekonomistuderande (nationalekonomer) har myror i baken. Under varje förläsning springer de ut och in ifrån klassrummet utan att professorn säger ngt. Förra onsdagen hade vi en gästföreläsare och under de första 20 min hade 11 elever gått ut och in!! på tal om respekt...
- Grupparbeten. Senast idag fick jag märka hur punktliga peruanerna är.. Min grupp hade träff klockan 14 för att gå igenom vårt arbete. Finsk och punktlig som jag är var jag på plats 13:55, men ingen annan syntes till..så jag väntade och vääntade..efter en 20 minuters väntande tog jag en kaffe satte mig ner och började läsa andra saker. 10 minuter senare dök 2 flickor upp (vi är 6 i gruppen), då hade jag väntat 30 minuter... punktlighet ... det är a och o...
- Korruption. Vi har blivit korrupterade. Vi betalade åt cable guyn (25 eur) för att han skulle radera oss från cable-företagets listor (på hans initiativ!!). Nu tittar vi på gratis cable och sparar typ 150 USD.
- Varje elev får en gång i månaden printa en (1) A4 på Universitetets bekostnad. Utöver denna ena A4 måste man betala 25 cnt/sida..Totalt för vår del blir det hela 4 sidor gratis per man...
"Minimaki"
Efter att nästan hela familjen Niinimäki varit på besök i Peru (vilket var helt megaroligt) tänkte jag skriva några rader om roliga saker/händelser som vi stött på i detta land.
Tämmöstä täällä
Det är roligt att märka hur annorlunda allt kan vara. :=)
- Ekonomistuderande (nationalekonomer) har myror i baken. Under varje förläsning springer de ut och in ifrån klassrummet utan att professorn säger ngt. Förra onsdagen hade vi en gästföreläsare och under de första 20 min hade 11 elever gått ut och in!! på tal om respekt...
- Grupparbeten. Senast idag fick jag märka hur punktliga peruanerna är.. Min grupp hade träff klockan 14 för att gå igenom vårt arbete. Finsk och punktlig som jag är var jag på plats 13:55, men ingen annan syntes till..så jag väntade och vääntade..efter en 20 minuters väntande tog jag en kaffe satte mig ner och började läsa andra saker. 10 minuter senare dök 2 flickor upp (vi är 6 i gruppen), då hade jag väntat 30 minuter... punktlighet ... det är a och o...
- Korruption. Vi har blivit korrupterade. Vi betalade åt cable guyn (25 eur) för att han skulle radera oss från cable-företagets listor (på hans initiativ!!). Nu tittar vi på gratis cable och sparar typ 150 USD.
- Varje elev får en gång i månaden printa en (1) A4 på Universitetets bekostnad. Utöver denna ena A4 måste man betala 25 cnt/sida..Totalt för vår del blir det hela 4 sidor gratis per man...
"Minimaki"
Friday, March 23, 2007
Finlandia-El pais con el mejor calidad de vida....
Morjens,
Allt bra i Lima. Vi har klarat av vår andra vecka av vår andra period i Lima. Efter att igen ha yrat på med kursvalen så verkar det som om att vi båda e ganska så nöjda med våra kurser.
Om ni undrar varför rubriken är som den är, så är orsaken den att jag har ett nytt hobby. Jag säger att jag e från Finland o sen klurar jag ut vad folk vet om oss. De e jävligt roligt.
Hittils den bästa reaktionen på att vi e från Finland kom från en taxichaufför. Då vi sa att vi e från Finland var han tyst en stund och sen fråga han, men hur klara ni av tsunamin då?....Vi titta nog på varandra med katri o fundera att var i Hel..te hade denna bisa varit på sina geografitimmar.
Nå, Finlandia e ju nästan samma som Thailandia.. Säkert grannländer..
Idag sa jag till en tjej från min klass att jag e från Fin. Hon svarade, ajaa El país con el mejor calidad de vida... (Fritt översatt som) landet med det bästa livet... Hon mena ju så klart levnadsstandarden vi har i Finland. Om man egentligen funderar på vårt liv i Finland så e de ju inte så dumt egentligen. Jag menar int oss, utan alla i Finland. Klart så finns det ju de som har det bättre och endel som har det sämre, men klyftan mellan dessa är ändå inte så stor.
Här i Peru lever 54% av folket i fattigdom 24% i extrem fattigdom, vilket betyder att de verkligen inte äger mycket mera än en pafflåda till hus, om ens det.
Det finns över 1 miljon människor som inte är registrerade, som officiellt inte existerar.. En femtedel av Finlands befolkning..
Orsaken till att jag kom att tänka på detta var att jag satt i kombin(bussen) på väg hem idag och såg denna tjej. Just innan jag såg henne hade jag svurit för mig själv hur mycket jag hatar dessa bussar. För dom e planderade för peruanerna, som inte är över 1.80 lång. Egentligen så e dom inte alls planerade...
Man får hänga fast i räcken i tacket för brinn kära livet. Man måste skrika åt personen brevid för allt skramlar och har sig. Bussarna är inte egentligen bussar utan paketbilar... När man äntligen får sittplats, om man får, vilket man sällan gör. så ryms man inte o sitta... Eller jo, med knäna i käften... Det finns inga hållplatser utan de stannar när som hellst vart som hellst o hur som hellst. En bisa kör o den andra hänger i dörren som inkastare, ropande hela tiden nånting. 50km/h...Stop........60km/h...stop....70km/h.........stop.
Nå, kände hur svette rann längsmed ryggen, glömde skriva att de e oftast också infernaliskt hett i trängslan i denna "buss" . Jag tänkte för mig själv på vad hon hade sagt tidigare. Finland , landet med det bästa kvalitets livet.
Vilken idiot lämnar detta paradis för att fara till ett land där livet för många, de flesta är ganska långt från denna kvalitet.. Och varför?
Just därför.
Allt bra i Lima. Vi har klarat av vår andra vecka av vår andra period i Lima. Efter att igen ha yrat på med kursvalen så verkar det som om att vi båda e ganska så nöjda med våra kurser.
Om ni undrar varför rubriken är som den är, så är orsaken den att jag har ett nytt hobby. Jag säger att jag e från Finland o sen klurar jag ut vad folk vet om oss. De e jävligt roligt.
Hittils den bästa reaktionen på att vi e från Finland kom från en taxichaufför. Då vi sa att vi e från Finland var han tyst en stund och sen fråga han, men hur klara ni av tsunamin då?....Vi titta nog på varandra med katri o fundera att var i Hel..te hade denna bisa varit på sina geografitimmar.
Nå, Finlandia e ju nästan samma som Thailandia.. Säkert grannländer..
Idag sa jag till en tjej från min klass att jag e från Fin. Hon svarade, ajaa El país con el mejor calidad de vida... (Fritt översatt som) landet med det bästa livet... Hon mena ju så klart levnadsstandarden vi har i Finland. Om man egentligen funderar på vårt liv i Finland så e de ju inte så dumt egentligen. Jag menar int oss, utan alla i Finland. Klart så finns det ju de som har det bättre och endel som har det sämre, men klyftan mellan dessa är ändå inte så stor.
Här i Peru lever 54% av folket i fattigdom 24% i extrem fattigdom, vilket betyder att de verkligen inte äger mycket mera än en pafflåda till hus, om ens det.
Det finns över 1 miljon människor som inte är registrerade, som officiellt inte existerar.. En femtedel av Finlands befolkning..
Orsaken till att jag kom att tänka på detta var att jag satt i kombin(bussen) på väg hem idag och såg denna tjej. Just innan jag såg henne hade jag svurit för mig själv hur mycket jag hatar dessa bussar. För dom e planderade för peruanerna, som inte är över 1.80 lång. Egentligen så e dom inte alls planerade...
Man får hänga fast i räcken i tacket för brinn kära livet. Man måste skrika åt personen brevid för allt skramlar och har sig. Bussarna är inte egentligen bussar utan paketbilar... När man äntligen får sittplats, om man får, vilket man sällan gör. så ryms man inte o sitta... Eller jo, med knäna i käften... Det finns inga hållplatser utan de stannar när som hellst vart som hellst o hur som hellst. En bisa kör o den andra hänger i dörren som inkastare, ropande hela tiden nånting. 50km/h...Stop........60km/h...stop....70km/h.........stop.
Nå, kände hur svette rann längsmed ryggen, glömde skriva att de e oftast också infernaliskt hett i trängslan i denna "buss" . Jag tänkte för mig själv på vad hon hade sagt tidigare. Finland , landet med det bästa kvalitets livet.
Vilken idiot lämnar detta paradis för att fara till ett land där livet för många, de flesta är ganska långt från denna kvalitet.. Och varför?
Just därför.
Sunday, March 11, 2007
Sydamerika= "wannabeAmerika"+"euro-amerika"
Hola,
Ja, imorgon börjar föreläsningarna igen. Back to the reality. No, de är ju den egentliga orsaken för att vi e här i Lima, att studera, att lära oss nya saker om saker o ting.
Vi uppdatera våra flickr bilder i går så nu finns det 177 nya bilder att se. Bilderna ser man via länken "Fotoarkivet -Arkivet" som vanligt. Det som ingen gjort på våran blogg, som ni dock alla som läser denna blogg kunde göra, är att ni gärna får kommentera våra inlägg etc. Det finns på varje sida alternativet "comment" som ni gärna får använda. Samma funktion finns på Flickr och det visade sig att vi fått en ny vän, Howard. Han har ivrigt kollat in våra bilder på Flickr och kommenterat dem. Roligt. Tänk så mycket tid pensionerade människor har....
Vi har nu spenderat en hel vecka i Lima och ärligt sagt har det varit en slags ny anpassningsperiod. Man hade ju glömt under resan hurudant det var här i vilda västern...
Jag har lite funderat "reflekterat" (som det väl heter på fint språk) över det som vi sett och upplevt de senaste månaderna. Det känns mera och mera som om att sydamerika är väldigt delat. Geografi har ju mycket med det att göra (anderna fungerar som en ganska så effektiv järnridå) och allt har ju även en historisk bakgrund.
Jag har härmed delat (på basen av det vi upplevt) sydamerika i två delar "WannabeAmerika" och "Euro-amerika". Uppdelningen är väl klar. Länderna till öst, Argentina, Uruguay, vid atlantkusten kallar jag hedanefter Euro-amerika, medan vilda västern , Stillahavskusten i öst heter härmed WannabeAmerika (Chile och Peru). Nu syftar jag ju endast på vissa länder pga. att jag inte vill ta ställning över länder jag inte besökt.
Uppdelningen är klar på grund av att det känns som att här i Peru är USA det ända som gäller. Inget annat land i sydamerika som vi hittills besökt har lika många McDonalds, KFC:s(Kentucky Fried Chicken), och Pizza Hutts. Vi bor ju i Lima på ett område som ligger mitt i business distriktet och det syns. Vi har 3 Starbucks ceféer inom 10 min promenad avstånd. Samma gällde i Chile. Chile är ju ett mera välmående land än Peru, men samma syndrom kunde ses även där. Hopplöst mycket Amerikanska Franchises o en slags idealisering av allt som är "made in USA" . Det känns lite som om att de saknar sin egna identitet.
Då vi anlände till Argentina, Buenos Aires blev vi direkt förtjusta. B.A är en stor stad med 12milj, invånare, men det kändes inte så. De olika statsdelarna kändes mera som olika städer tätt intill varandra. Det som vi dock tyckte mest om var stämningen. Fantastisk arkitektur blandat med tango, vin, mate (te), fina restauranger o mysiga caféer. Det som måste erkännas är att B.A är samtidigt en av de mest europeiska städerna i sydamerika vilket kanske gjorde att de kändes så "hemma". Pointen är ändå den att även om Europa har haft en enorm inflytelse på landet så har de sin egna kultur och den syns väldigt kraftigt.
Uruguay var väldigt likt Argentina, med den skillnaden i att folket var ännu vänligare och "lugnare" (layed back) än i Argentina. I Montevideo hade (utan att juga) var fjärde person en termos under armen och en traditionell Mate-mugg i handen. De bär på sig en termos med hett vatten och en te mugg vart än de går, på tal om att vara lugna och sansade människor!
Man ser samma fenomen i typ varje delområden av samhällenna. Ja, trafiken som man inte kan undvika att tala om då man bor i Lima. Det är ju väl redan kännt att trafiken här i Lima är alldeles kaotisk, men de e inte bara det jag syftar på. Det är mera bilarna ja tänkte på. Då folk har mera pengar skall de genast ha en ny bil. I Lima skall det vara en ny SUV (hellst made in USA) medan man tydilgt såg att Argentinarna och Uruguayos inte behövde en SUV, det räckte med en ny familjebil (made in EU). De e klart att geografin har sitt att göra med denna diversitet och att vägarna kanske inte är lika släta i Lima som vid atlantkusten, men jag skulle vilja påstå att det även ligger något helt annat bakom det. MADE IN USA!!!
En annan sak som egentligen inte har med idealiseringen av USA att göra, utan med trafiken att göra är att ta hänsyn till varandra. I Peru och även i Chile får man som fotgängare vara livrädd för bilister och då menar jag på riktigt livrädd! Det finns inte en chans att en bilist i Lima skulle stanna om den ser att någon går över gatan. Tvärtom, kusken ökar på farten och tutar. Ur vägen jävla idiot!!
Vi hade riktigt roligt då vi testade detta i B.A:s. Ena efter den andra bilen stannade då vi ville gå över gatan. Dessutom märkte vi att det var ofta så att då någon steg på bussen för att tigga (vilket är väldigt vanligt) så gav nästan varenda en passagerare något åt personen. I Lima har vi undrat ibland då en liten smutsig pojke stiger på bussen för att tigga några slantar och det ända han får är våra fjuttiga slantar. De e väl lite mer " viidakon laki" med "nopeat syövät hitaat" som gäller här i vilda västern eller WannabeAmerika. "Mind your own business"
Det som är faktum är att det finns mycket mera fattiga i Peru, i Lima än i de andra städerna. Det som man ändå inte kunde vara utan att märka var att , så rått som det kanske låter, så påstår jag att folk var mycket mera civiliserade i Euro-amerika. Man tar hänsyn till varandra och bryr sig om varandra. Dessutom fanns inte samma stil med att "leva för studen" i Euro-amerika. Ibland känns det som om att folket i Peru endast lever för stunden. Man äter lite vad som hellst utan att fundera på följderna (har aldrig i mitt liv ätit så mycket franskisar o majonäs i mitt liv som här) , skräpar utan att fundera på vem skall ta hand om att städa. "Who cares, its not my problem".
Mycket som görs, görs bara liksom ditåt, inte ordentligt. För stunden. Synd.
Eftersom jag nu har babblat om sydamerikanska USA idealiseringen så måste jag tillägga att det har varit väldigt roligt att följa med vad Hugo Chavez i Venezuela håller på med. Det verkar som om att det landet ligger för nära USA för att passa in i WannabeAmerika gruppen. Nu när Bush gör sin turné i sydamerika är det nästan skrattretande att se när Chavez, parallellt gör sin turné, dock hos sina allierade Bolivien och Ecuador bla. Alla vill inte vara med i Made in USA rörelsen.....
Man ser och lär sig mycket då man yrar på i den stora världen.
T.
Ja, imorgon börjar föreläsningarna igen. Back to the reality. No, de är ju den egentliga orsaken för att vi e här i Lima, att studera, att lära oss nya saker om saker o ting.
Vi uppdatera våra flickr bilder i går så nu finns det 177 nya bilder att se. Bilderna ser man via länken "Fotoarkivet -Arkivet" som vanligt. Det som ingen gjort på våran blogg, som ni dock alla som läser denna blogg kunde göra, är att ni gärna får kommentera våra inlägg etc. Det finns på varje sida alternativet "comment" som ni gärna får använda. Samma funktion finns på Flickr och det visade sig att vi fått en ny vän, Howard. Han har ivrigt kollat in våra bilder på Flickr och kommenterat dem. Roligt. Tänk så mycket tid pensionerade människor har....
Vi har nu spenderat en hel vecka i Lima och ärligt sagt har det varit en slags ny anpassningsperiod. Man hade ju glömt under resan hurudant det var här i vilda västern...
Jag har lite funderat "reflekterat" (som det väl heter på fint språk) över det som vi sett och upplevt de senaste månaderna. Det känns mera och mera som om att sydamerika är väldigt delat. Geografi har ju mycket med det att göra (anderna fungerar som en ganska så effektiv järnridå) och allt har ju även en historisk bakgrund.
Jag har härmed delat (på basen av det vi upplevt) sydamerika i två delar "WannabeAmerika" och "Euro-amerika". Uppdelningen är väl klar. Länderna till öst, Argentina, Uruguay, vid atlantkusten kallar jag hedanefter Euro-amerika, medan vilda västern , Stillahavskusten i öst heter härmed WannabeAmerika (Chile och Peru). Nu syftar jag ju endast på vissa länder pga. att jag inte vill ta ställning över länder jag inte besökt.
Uppdelningen är klar på grund av att det känns som att här i Peru är USA det ända som gäller. Inget annat land i sydamerika som vi hittills besökt har lika många McDonalds, KFC:s(Kentucky Fried Chicken), och Pizza Hutts. Vi bor ju i Lima på ett område som ligger mitt i business distriktet och det syns. Vi har 3 Starbucks ceféer inom 10 min promenad avstånd. Samma gällde i Chile. Chile är ju ett mera välmående land än Peru, men samma syndrom kunde ses även där. Hopplöst mycket Amerikanska Franchises o en slags idealisering av allt som är "made in USA" . Det känns lite som om att de saknar sin egna identitet.
Då vi anlände till Argentina, Buenos Aires blev vi direkt förtjusta. B.A är en stor stad med 12milj, invånare, men det kändes inte så. De olika statsdelarna kändes mera som olika städer tätt intill varandra. Det som vi dock tyckte mest om var stämningen. Fantastisk arkitektur blandat med tango, vin, mate (te), fina restauranger o mysiga caféer. Det som måste erkännas är att B.A är samtidigt en av de mest europeiska städerna i sydamerika vilket kanske gjorde att de kändes så "hemma". Pointen är ändå den att även om Europa har haft en enorm inflytelse på landet så har de sin egna kultur och den syns väldigt kraftigt.
Uruguay var väldigt likt Argentina, med den skillnaden i att folket var ännu vänligare och "lugnare" (layed back) än i Argentina. I Montevideo hade (utan att juga) var fjärde person en termos under armen och en traditionell Mate-mugg i handen. De bär på sig en termos med hett vatten och en te mugg vart än de går, på tal om att vara lugna och sansade människor!
Man ser samma fenomen i typ varje delområden av samhällenna. Ja, trafiken som man inte kan undvika att tala om då man bor i Lima. Det är ju väl redan kännt att trafiken här i Lima är alldeles kaotisk, men de e inte bara det jag syftar på. Det är mera bilarna ja tänkte på. Då folk har mera pengar skall de genast ha en ny bil. I Lima skall det vara en ny SUV (hellst made in USA) medan man tydilgt såg att Argentinarna och Uruguayos inte behövde en SUV, det räckte med en ny familjebil (made in EU). De e klart att geografin har sitt att göra med denna diversitet och att vägarna kanske inte är lika släta i Lima som vid atlantkusten, men jag skulle vilja påstå att det även ligger något helt annat bakom det. MADE IN USA!!!
En annan sak som egentligen inte har med idealiseringen av USA att göra, utan med trafiken att göra är att ta hänsyn till varandra. I Peru och även i Chile får man som fotgängare vara livrädd för bilister och då menar jag på riktigt livrädd! Det finns inte en chans att en bilist i Lima skulle stanna om den ser att någon går över gatan. Tvärtom, kusken ökar på farten och tutar. Ur vägen jävla idiot!!
Vi hade riktigt roligt då vi testade detta i B.A:s. Ena efter den andra bilen stannade då vi ville gå över gatan. Dessutom märkte vi att det var ofta så att då någon steg på bussen för att tigga (vilket är väldigt vanligt) så gav nästan varenda en passagerare något åt personen. I Lima har vi undrat ibland då en liten smutsig pojke stiger på bussen för att tigga några slantar och det ända han får är våra fjuttiga slantar. De e väl lite mer " viidakon laki" med "nopeat syövät hitaat" som gäller här i vilda västern eller WannabeAmerika. "Mind your own business"
Det som är faktum är att det finns mycket mera fattiga i Peru, i Lima än i de andra städerna. Det som man ändå inte kunde vara utan att märka var att , så rått som det kanske låter, så påstår jag att folk var mycket mera civiliserade i Euro-amerika. Man tar hänsyn till varandra och bryr sig om varandra. Dessutom fanns inte samma stil med att "leva för studen" i Euro-amerika. Ibland känns det som om att folket i Peru endast lever för stunden. Man äter lite vad som hellst utan att fundera på följderna (har aldrig i mitt liv ätit så mycket franskisar o majonäs i mitt liv som här) , skräpar utan att fundera på vem skall ta hand om att städa. "Who cares, its not my problem".
Mycket som görs, görs bara liksom ditåt, inte ordentligt. För stunden. Synd.
Eftersom jag nu har babblat om sydamerikanska USA idealiseringen så måste jag tillägga att det har varit väldigt roligt att följa med vad Hugo Chavez i Venezuela håller på med. Det verkar som om att det landet ligger för nära USA för att passa in i WannabeAmerika gruppen. Nu när Bush gör sin turné i sydamerika är det nästan skrattretande att se när Chavez, parallellt gör sin turné, dock hos sina allierade Bolivien och Ecuador bla. Alla vill inte vara med i Made in USA rörelsen.....
Man ser och lär sig mycket då man yrar på i den stora världen.
T.
Tuesday, March 06, 2007
Tillbaka i Lima
Hej alla ni,
Nu har vi återvänt till hem...till Lima. Vi ber om ursäkt för att vi har varit lite lata på att skriva, men på resan fanns det så mycket att se och göra att man helt enkelt inte orka sitta vid datorn.
Vi hade en riktigt lyckad resa. Vi var på resa nästan en hel månad men det känndes snarare som några veckor. Om jag kort skriver hur vi reste för att förtydliga hur mycket vi egentligen yrade på under våran resa..
1. Flyg från Lima till Buenos Aires där vi stannade 6 dagar, träffade Sven och Gina och åt och drack väl, väldigt väl..
2. Flyg från B.A:s till Santiago de Chile. Vi spenderade 4 nätter i Santiago. Egentliga orsaken med besöket var Coldplay konserten som var jäkligt bra!
3. Buss Santiago-Valparaiso-Santiago. Valpo har varit en av västkustens viktigaste hamnstäder och det var en verlkigen intressant stad. Vi spenderade där 3 nätter.
4. Buss Santiago-Mendoza. Från Valpo tog vi som sagt bussen till Santiago o fortsatte direkt med nästa buss över Anderna till Mendoza(ARG). Vägen från Santiago till Mendoza var inte lång , men resan över bergen tog väldigt lång tid. Passerade gränsen mellan Chile-Argentina på närmare 4300m höjd.
5. Mendoza är ett av Argentinas bästa och främsta vinodlingsområden. Här spenderade vi 4 nätter. Besökte olika vingårdar med cyckel o buss. Återigen åt vi och drack väldigt gott..
6. Buss Mendoza-B.A:s 14h nattbuss till B.A:s där vi endast hoppade av bussen för att stiga ombord på båten mellan Arg o Uruguay. Båtresan tog 3h. Avståndet var som typ Hesa-Tallin avståndet. Vi anlände sent på kvällen till Montevideo.
7.Montevideo 3 nätter. Yrade på i Montevideo och bekantade oss med ett nytt land.
8. Buss Montevideo-Punta del Este. P.del E. är en av sydamerikas främsta badorter så vi måste väl också besöka det stället. Vi sov 4 nätter på ett trevligt litet familje hotell.
9. Buss/båt P.del.E. - Montevideo-Colonia-B.A:s. Till sist återvände vi med buss/båt till Buenos Aires för att spendera 2 nätter i väntan på vårt returflyg till Lima.
10. Flyg B.A:s-Lima. Hemma igen
Det blev ju kort och koncist. Hoppas ni förstår något av våran rutt. Summa summarum kunde man konstatera att resan var en blandning av Tango-Vin(rött)-Inrefilé-simmande-segling.
Saturday, February 24, 2007
Uruguay
Hola,
Halsningar fran Montevideo. Vi anlande hit pa torsdag kvall och har nu forsokt fa en bild av folket pa denna sidan av Rio de Plata. (Floden som geografiskt delar Argentina och Uruguay) Det tar bara ca. 1h att ta farjan fran B.A:s over till Uruguay. Just vid samma flod bygger Metsa Botnia sin omstridda cellulosa fabrik...
Vi har nu yrat pa i nagra dagar och tycker att Montevideo inte ar nagot vidare. Dvs. Vi har hort att det skulle vara sa fint, men vi tycker inte det ar sa speciellt. Folk har det kanske lite battre an i Argentina, men anda tyckte vi mycket mera om Argentina. Vi har i tva dagar sokt Turistinformation, men det anda vi hittat ar tomma lokaler med turistinformations skyltarna kvar... Kanske deras budget for turism har minskats de senaste aren... vem vet.
For ovrigt kanns det som man skulle vara i Argentina. Folk talar liknande spanska och ar ljusa. Befolkningen e typ till 90% mer eller mindre europeer och det syns. Inga indianer har..
Imorgon(sondag) bar det av till Punta del Este som ar nan slags "paradis" ort for bade lokala och rika argentinare. Far se, blir antagligen inte sa idylliskt men det blir roligt att se lite mera av livet pa atlantkusten. Det som vi namligen konstaterat ar att Stillahavskusten inte ar nago vidare har i Sydamerika. Sand,sand och sand plus anderna(det ar ju vackert i sig men det ar mer eller mindre likadant i 5000km...) Atlantkusten birde dessutom ha mera aktiviteter som segling etc. segelbat ar namligen en sallsynt art pa stillahavs kusten...
Hoppas vi kommer ut och seglar i Morgon.. Eller ens ut och Vindsurfa!!
Ha det sa bra dar i Finland!
Hasta Pronto!
T&K
Halsningar fran Montevideo. Vi anlande hit pa torsdag kvall och har nu forsokt fa en bild av folket pa denna sidan av Rio de Plata. (Floden som geografiskt delar Argentina och Uruguay) Det tar bara ca. 1h att ta farjan fran B.A:s over till Uruguay. Just vid samma flod bygger Metsa Botnia sin omstridda cellulosa fabrik...
Vi har nu yrat pa i nagra dagar och tycker att Montevideo inte ar nagot vidare. Dvs. Vi har hort att det skulle vara sa fint, men vi tycker inte det ar sa speciellt. Folk har det kanske lite battre an i Argentina, men anda tyckte vi mycket mera om Argentina. Vi har i tva dagar sokt Turistinformation, men det anda vi hittat ar tomma lokaler med turistinformations skyltarna kvar... Kanske deras budget for turism har minskats de senaste aren... vem vet.
For ovrigt kanns det som man skulle vara i Argentina. Folk talar liknande spanska och ar ljusa. Befolkningen e typ till 90% mer eller mindre europeer och det syns. Inga indianer har..
Imorgon(sondag) bar det av till Punta del Este som ar nan slags "paradis" ort for bade lokala och rika argentinare. Far se, blir antagligen inte sa idylliskt men det blir roligt att se lite mera av livet pa atlantkusten. Det som vi namligen konstaterat ar att Stillahavskusten inte ar nago vidare har i Sydamerika. Sand,sand och sand plus anderna(det ar ju vackert i sig men det ar mer eller mindre likadant i 5000km...) Atlantkusten birde dessutom ha mera aktiviteter som segling etc. segelbat ar namligen en sallsynt art pa stillahavs kusten...
Hoppas vi kommer ut och seglar i Morgon.. Eller ens ut och Vindsurfa!!
Ha det sa bra dar i Finland!
Hasta Pronto!
T&K
Valpo-Santiago-Mendoza
Hej igen,
Vi skrev tidigare om att vi sku beratta om Coldplay konseren, men det blir kort.
Ja vi var faktiskt i Santiago och lyssnade pa bandet och det var nog en valdigt fin upplevelse. Vi har ju haft alla deras skivor och lyssnat en hel delpa gruppen ,men live e alltid live. Det som var roligt att se var att Chris Martin (sangaren) ar en helt otrolig kille. De var nog ordentlig drive pa den killen. Han sjong, spelade gitarr o piano samtidigt som han sprnag omkring och hoppade, krop, malade scenen etc. Utan honom skulle Coldplay inte vara Coldplay... Oforglomlig upplevelse!!
Ja tillbaka till vara resor. (coldpay keikkan var ju forresten under varan visit i Santiago fore vi var till Valpo). Da vi lamnade Valpo=Valparaiso tog vi forst bussen till Santiago dar vi endast bytte buss till en med battre tur..(iget fel pa den forra men denna hette TUR-BUS). Resan fran Santiago rackte ca 6h och var ganska intressant. Vi korde forst nagra timmar lugnt uppat tills vi anlande till de riktigt hoga bergen. Dar borjade sedan vagen gora kringelikrokar och hastigheten sjonk till kanske 30-40 km/h. Bra att bussen hette TUR for i en av krokarna motte i en lastbil som hade haf samre tur.. Det var en lastbil med en last av personbilar som antagligen mistat bromsarna i kroken. Sjalva dragbilen hade fallit ner kanske ett femtiotalmeter tillsammans med nagra av de nya personbilarna, medan vagnen med resten av bilarna blev kvar dinglade vid kanten.
Ingen storre drama dock. Mitt uppe i Anderna fick vi sedan stiga av bussen for att tulla oss in i Argentina. Som tur hade vi tak p huvudet for det var kallt och regnade slask. Vi var ju uppe pa ca 4500m hojd.
Vi anlande till Mendoza pa kvallen och tog in pa ett hostell. Nasta dag blev det citytour som gallde blandat med shopping. Vi hade lite liksom satsat pa att lader produkter skulle vara billigare ute pa landet jamfort med B.A:s och det var det. Vi lamnade Mendoza med en extra vaska .... jackor,vaskor, skor och vinflaskor av hogsta kvalitet..
Om vinen kan vi ju namna att orsaken till att vi egentligen for till Mendoza var just vinet. Mendoza ar ett av Argentinas framsta vinodlingsomraden pa grund av sitt utomordentliga medelhavsklimat som skapas avatt det ar belaget i en dal mellan bergen. For att battre komma i kontakt med vinodlingarna hyrde vi cyklar for att besoka olika gardar. Det visade sig dock att den idylliska bilden av vinodlingar ute pa landsbyggden inte riktigt stamde. Vi cyklade vid en trafikerad vag( det var skordetid sa det var lastbilar fyllda av vindruvor som korde omkring i himmeles fart).
Vi besokte bla garden Familia don Tomassi som var Argentinas aldsta fungerande vingard(1860) samt nagra andra gardar. Iden med att cykla omkring fran gar till gard var valdigt rolig. Man cyklade i 30min o sedan stannade man vid en gard, betalade lite for att fa en guidning och smakade pa olika vinsorter. Ett bra och avslappnande satt att spender sina dagar...Motion och njutning...
De flesta gardar vi besokte med cyklar hade dock ingen export till Finland sa vi moste aven besoka nagot som salgs dar hemma. Det blev ett besok till Luigi Bosca som visade sig vara ett valdigt proffsigt och gott vin. Vi maste riktigt reservera tid for att bekanta oss med stallet. Vinerna var valdigt fina, men dyra. Vi undrar just vad en Luigi B. kostar i alko eftersom vi redan betalade pa plats ganska mycket... Gott och lyxigt!!
Efter mendoza bar det av till B.A:s med buss dar vi endast bytte till ferry for att anlanda till Montevideo.
T&K
Vi skrev tidigare om att vi sku beratta om Coldplay konseren, men det blir kort.
Ja vi var faktiskt i Santiago och lyssnade pa bandet och det var nog en valdigt fin upplevelse. Vi har ju haft alla deras skivor och lyssnat en hel delpa gruppen ,men live e alltid live. Det som var roligt att se var att Chris Martin (sangaren) ar en helt otrolig kille. De var nog ordentlig drive pa den killen. Han sjong, spelade gitarr o piano samtidigt som han sprnag omkring och hoppade, krop, malade scenen etc. Utan honom skulle Coldplay inte vara Coldplay... Oforglomlig upplevelse!!
Ja tillbaka till vara resor. (coldpay keikkan var ju forresten under varan visit i Santiago fore vi var till Valpo). Da vi lamnade Valpo=Valparaiso tog vi forst bussen till Santiago dar vi endast bytte buss till en med battre tur..(iget fel pa den forra men denna hette TUR-BUS). Resan fran Santiago rackte ca 6h och var ganska intressant. Vi korde forst nagra timmar lugnt uppat tills vi anlande till de riktigt hoga bergen. Dar borjade sedan vagen gora kringelikrokar och hastigheten sjonk till kanske 30-40 km/h. Bra att bussen hette TUR for i en av krokarna motte i en lastbil som hade haf samre tur.. Det var en lastbil med en last av personbilar som antagligen mistat bromsarna i kroken. Sjalva dragbilen hade fallit ner kanske ett femtiotalmeter tillsammans med nagra av de nya personbilarna, medan vagnen med resten av bilarna blev kvar dinglade vid kanten.
Ingen storre drama dock. Mitt uppe i Anderna fick vi sedan stiga av bussen for att tulla oss in i Argentina. Som tur hade vi tak p huvudet for det var kallt och regnade slask. Vi var ju uppe pa ca 4500m hojd.
Vi anlande till Mendoza pa kvallen och tog in pa ett hostell. Nasta dag blev det citytour som gallde blandat med shopping. Vi hade lite liksom satsat pa att lader produkter skulle vara billigare ute pa landet jamfort med B.A:s och det var det. Vi lamnade Mendoza med en extra vaska .... jackor,vaskor, skor och vinflaskor av hogsta kvalitet..
Om vinen kan vi ju namna att orsaken till att vi egentligen for till Mendoza var just vinet. Mendoza ar ett av Argentinas framsta vinodlingsomraden pa grund av sitt utomordentliga medelhavsklimat som skapas avatt det ar belaget i en dal mellan bergen. For att battre komma i kontakt med vinodlingarna hyrde vi cyklar for att besoka olika gardar. Det visade sig dock att den idylliska bilden av vinodlingar ute pa landsbyggden inte riktigt stamde. Vi cyklade vid en trafikerad vag( det var skordetid sa det var lastbilar fyllda av vindruvor som korde omkring i himmeles fart).
Vi besokte bla garden Familia don Tomassi som var Argentinas aldsta fungerande vingard(1860) samt nagra andra gardar. Iden med att cykla omkring fran gar till gard var valdigt rolig. Man cyklade i 30min o sedan stannade man vid en gard, betalade lite for att fa en guidning och smakade pa olika vinsorter. Ett bra och avslappnande satt att spender sina dagar...Motion och njutning...
De flesta gardar vi besokte med cyklar hade dock ingen export till Finland sa vi moste aven besoka nagot som salgs dar hemma. Det blev ett besok till Luigi Bosca som visade sig vara ett valdigt proffsigt och gott vin. Vi maste riktigt reservera tid for att bekanta oss med stallet. Vinerna var valdigt fina, men dyra. Vi undrar just vad en Luigi B. kostar i alko eftersom vi redan betalade pa plats ganska mycket... Gott och lyxigt!!
Efter mendoza bar det av till B.A:s med buss dar vi endast bytte till ferry for att anlanda till Montevideo.
T&K
Friday, February 16, 2007
drop, drop taket lacker
hej kare lasare,
Vi befinner oss i Valparaiso, en 1,5h vast om Santiago. Valparaiso ar kand som en viktig hamnstad och for sitt centrum som ar skyddat av Unesco. Vi startade fran Santiago sa at vi var ung tre-tiden har. Vi hade inte bokat ngt pa forhand sa vi maste ga omkring lite o kolla. Det visade sig att Valparaiso ar en dyrare stad en SAntiago.. Under tiden vi gick fran hostel till hostel rakde vi pa en kille som satt o snacka med man som holl pa att bygga nan sorts ramp i trappor (tydligen ar det nan Red Bull mountain-race har pa sondag..). Tomas fragade om han visste na bra hostel och han svarade ja saklart. Da han sag Katri fragde han genast: ¿Oletko suomalainen?? PA FINSKA!! Gissa om vi blev forvanade!! Killen hette Maximilian och var halv chilen-tysk som studerade industriell design och dromde om att fa en utbytesplats till Taikki till nasta host.. han hade ocksa haft en "ex-tyttoystava from Kauniainen" och hade besokt ed-design i Abo..varlden ar liten. Han snacka nagra ord finska som var roligt att hora.. Han blev alltsa var guide for dagen.
Han forde oss till en restaurang som vi aldrig i livet skulle ha farit till, men som var fullpackad av lokala. Efter den lilla matpausen gick vi omkring och hittade en butik som salde hemlagad choklad. Maximilian tyckte att vi skulle ga in, leka att vi inte paratde spanska (inte han heller) och fraga efter choko-smakprov. Det funka! Max ser mera ut som en europe men talade spansk-engelska med en amerikansk accent. Vi hade svart att halla oss fran skratt. Men vi kopte nog ocksa lite choko.
Vi gick omkring i staden anda tills Katri blev trott o sade att hon ville till hostellet o dricka rodvin. Kvallen blev lugn da vi spela kort, at vitchoklad o drack rodvin..
Det intressanta hande idag pa morgonen. Det borjade namligen osregna nangang okring sex-sju-tiden. Vi, som inte har sett osregn pa en stund, lag under tacket o lyssnade da regndropparna foll ner pa taket, mysigt. Det som blev mindre mysigt var att ung nio-tiden borjade regndropparna komma igenom taket!! Taket lackte rikit ordentilgt! Har kan namnas att Tomas sida av sangen blev genomvat! Sa vi kladde pa oss vara Gore-tex klader, packade snabbt ihop vara saker o smog ivag. Det visade sig att det lackte pa vessan, i trapporna, overallt! Vi undrar hurudana fuktskador huset har om det alltid lacker lika mycket... Nu ar vi pa ett annat hostel med helt tak och internet. :)
Juttun om Coldplay konserten 14.2 kommer helt snart!
KRAM, KRAM
K&T
Vi befinner oss i Valparaiso, en 1,5h vast om Santiago. Valparaiso ar kand som en viktig hamnstad och for sitt centrum som ar skyddat av Unesco. Vi startade fran Santiago sa at vi var ung tre-tiden har. Vi hade inte bokat ngt pa forhand sa vi maste ga omkring lite o kolla. Det visade sig att Valparaiso ar en dyrare stad en SAntiago.. Under tiden vi gick fran hostel till hostel rakde vi pa en kille som satt o snacka med man som holl pa att bygga nan sorts ramp i trappor (tydligen ar det nan Red Bull mountain-race har pa sondag..). Tomas fragade om han visste na bra hostel och han svarade ja saklart. Da han sag Katri fragde han genast: ¿Oletko suomalainen?? PA FINSKA!! Gissa om vi blev forvanade!! Killen hette Maximilian och var halv chilen-tysk som studerade industriell design och dromde om att fa en utbytesplats till Taikki till nasta host.. han hade ocksa haft en "ex-tyttoystava from Kauniainen" och hade besokt ed-design i Abo..varlden ar liten. Han snacka nagra ord finska som var roligt att hora.. Han blev alltsa var guide for dagen.
Han forde oss till en restaurang som vi aldrig i livet skulle ha farit till, men som var fullpackad av lokala. Efter den lilla matpausen gick vi omkring och hittade en butik som salde hemlagad choklad. Maximilian tyckte att vi skulle ga in, leka att vi inte paratde spanska (inte han heller) och fraga efter choko-smakprov. Det funka! Max ser mera ut som en europe men talade spansk-engelska med en amerikansk accent. Vi hade svart att halla oss fran skratt. Men vi kopte nog ocksa lite choko.
Vi gick omkring i staden anda tills Katri blev trott o sade att hon ville till hostellet o dricka rodvin. Kvallen blev lugn da vi spela kort, at vitchoklad o drack rodvin..
Det intressanta hande idag pa morgonen. Det borjade namligen osregna nangang okring sex-sju-tiden. Vi, som inte har sett osregn pa en stund, lag under tacket o lyssnade da regndropparna foll ner pa taket, mysigt. Det som blev mindre mysigt var att ung nio-tiden borjade regndropparna komma igenom taket!! Taket lackte rikit ordentilgt! Har kan namnas att Tomas sida av sangen blev genomvat! Sa vi kladde pa oss vara Gore-tex klader, packade snabbt ihop vara saker o smog ivag. Det visade sig att det lackte pa vessan, i trapporna, overallt! Vi undrar hurudana fuktskador huset har om det alltid lacker lika mycket... Nu ar vi pa ett annat hostel med helt tak och internet. :)
Juttun om Coldplay konserten 14.2 kommer helt snart!
KRAM, KRAM
K&T
Monday, February 12, 2007
Miles de pesos
Hejsan Svejssan,
Vi har blivit rika. Vi anlande till Santiago idag (12/2) o lyfte pa en gang 80000 pesos, dvs cirka gurka 100 eur...Bussen kostade 1200 pesos och metron 700. Vart forsta intryck ar att staden verkar vara en blandning av Peru och Argentina. Vi bor pa ett gammalt megamysigt hostal/hotel med typ 4m till tak o gamla mobler (snygga alltsa). Vi har inte ann sett sa mycket av Chile, men vi lovar skriva mere inom nagra dagar. For ovrigt ar allt bra. Vi tog farval av Sven&Gina redan for andra gangen under Sydanerika turneen. De fortsatter snart mot Brasilien. Bilder kommer antagligen forst da vi atervannt till Lima. Ha det. Frys inte ihjal.
T&K
Vi har blivit rika. Vi anlande till Santiago idag (12/2) o lyfte pa en gang 80000 pesos, dvs cirka gurka 100 eur...Bussen kostade 1200 pesos och metron 700. Vart forsta intryck ar att staden verkar vara en blandning av Peru och Argentina. Vi bor pa ett gammalt megamysigt hostal/hotel med typ 4m till tak o gamla mobler (snygga alltsa). Vi har inte ann sett sa mycket av Chile, men vi lovar skriva mere inom nagra dagar. For ovrigt ar allt bra. Vi tog farval av Sven&Gina redan for andra gangen under Sydanerika turneen. De fortsatter snart mot Brasilien. Bilder kommer antagligen forst da vi atervannt till Lima. Ha det. Frys inte ihjal.
T&K
Friday, February 09, 2007
Buenos Aires
hej kara lasare!
Vi har kommit till Europa, sa kanns det namligen. Buenos Aires ar en otroligt vacker stad! Det finns gamla vackra byggnader, gagator, sma cafeer, parker o gronska. Manniskorna ser ut som spanjorer och vinet ar billigt. Dessutom ar shoppingmojligheterna bra! Det enda daliga, om man kan kalla det daligt, ar hettan. Vi har gatt omkring nu o tre dagar och pa kvallen marker man nog att man ar trott efter allt gaende.
Vara planer gallande var resa borjar vara klara. Vi rakde se att Coldplay ar pa Sydamerika turne vilket betyde att pa mandag (12/2) flyger vi till Santiago de Chile for att lyssna pa Coldplay (Buenos Aires biljetterna var slutsalda). Detta passade perfekt for att vi hade anda tankt aka till Chile. I Chile ar vi fram till den 18 o sedan tar vi bussen over anderna tillbaka till Buenos Aires, dock stannar vi i Mendoza och dricker lite vin... Efter detta tar vi farjan over till Uruguay. Mera om det senare!!
Inga bilder nu, det goda kommer senare...
Ha det bra, forsok overleva kylan!!
K&T
Vi har kommit till Europa, sa kanns det namligen. Buenos Aires ar en otroligt vacker stad! Det finns gamla vackra byggnader, gagator, sma cafeer, parker o gronska. Manniskorna ser ut som spanjorer och vinet ar billigt. Dessutom ar shoppingmojligheterna bra! Det enda daliga, om man kan kalla det daligt, ar hettan. Vi har gatt omkring nu o tre dagar och pa kvallen marker man nog att man ar trott efter allt gaende.
Vara planer gallande var resa borjar vara klara. Vi rakde se att Coldplay ar pa Sydamerika turne vilket betyde att pa mandag (12/2) flyger vi till Santiago de Chile for att lyssna pa Coldplay (Buenos Aires biljetterna var slutsalda). Detta passade perfekt for att vi hade anda tankt aka till Chile. I Chile ar vi fram till den 18 o sedan tar vi bussen over anderna tillbaka till Buenos Aires, dock stannar vi i Mendoza och dricker lite vin... Efter detta tar vi farjan over till Uruguay. Mera om det senare!!
Inga bilder nu, det goda kommer senare...
Ha det bra, forsok overleva kylan!!
K&T
Friday, February 02, 2007
The journey of the month..
Hej på er alla nyfikna!
Ja, nu ha vi äntligen bestämt oss för vart vi ska ta vägen här i Sydamerika. Bokade flygbiljetter till Buenos Aires för nästa veckas onsdag (7.2), tillbaka till Lima är vi den 3.3. Vi har haft otaliga planer över vad vi ska se o göra men vi tror att vår resa kommer att se ut såhär: Buenos Aires- Montevideo (Uruguay)- Santiago de Chile- Buenos Aires. Då de tar ung 2h med båt från BA till Montevideo, tänkte vi kolla hur det ser ut i Uruguay. Nästa steg är att komma till Santiago, med buss eller flyg, vi har inte bestämt oss ännu. Hursomhelst blir det ett flyg från BA-Santiago, eller Santiago-BA. Ena vägen kommer vi ändå att ta buss, då vi vill se Argentinas pampa-/vinområde. Har tänkt stanna på vägen o besöka ett antal vinodlingar åtminstone i Argentina. får se hur det blir med vinet i Chile.. Anyhows, vi håller er uppdaterade via blogen. :=)
Ha det så bra, saknar er alla där hemma!
Katri&Sarre
Ja, nu ha vi äntligen bestämt oss för vart vi ska ta vägen här i Sydamerika. Bokade flygbiljetter till Buenos Aires för nästa veckas onsdag (7.2), tillbaka till Lima är vi den 3.3. Vi har haft otaliga planer över vad vi ska se o göra men vi tror att vår resa kommer att se ut såhär: Buenos Aires- Montevideo (Uruguay)- Santiago de Chile- Buenos Aires. Då de tar ung 2h med båt från BA till Montevideo, tänkte vi kolla hur det ser ut i Uruguay. Nästa steg är att komma till Santiago, med buss eller flyg, vi har inte bestämt oss ännu. Hursomhelst blir det ett flyg från BA-Santiago, eller Santiago-BA. Ena vägen kommer vi ändå att ta buss, då vi vill se Argentinas pampa-/vinområde. Har tänkt stanna på vägen o besöka ett antal vinodlingar åtminstone i Argentina. får se hur det blir med vinet i Chile.. Anyhows, vi håller er uppdaterade via blogen. :=)
Ha det så bra, saknar er alla där hemma!
Katri&Sarre
Friday, January 26, 2007
Camino Inka - en oförglömlig resa!
Efter en tre-fyra dagars Lima-intro åkte vi alla fem till Cusco. Cusco och Lima är från två olika världar. Medan Lima är hektisk och bullrig är Cusco lugn och mysig. Denna gången undvek vi höjdsjukan. Såsom vi hade läst i böcker är höjdsjukan lindrigare den andra gången man flyger till höga höjder, i vårt fall stämde infon. Mirakulöst hade ingen anna heller desto värre symptomer, alltså gjorde kokaten sitt jobb!! mmmm kokate..
Camino Inka börjar..
Den 19.1. hade vi tidig uppväckning, klockan 05:00 för att vara exakt. Bussen till tåget (ja, tåget åker inte från Cusco) skulle åka iväg ung 06:30, vilket det inte gjorde såklart då vi talar om detta land.. hora peruana.. No, bussen åkte iväg och vi hade frmför oss en 1,5 h bussresa för att sedan sitta i tåg i ung 1h. Solen sken o vyerna var otroliga!
Camino Inka kallas de vägar som inkorna gjorde rumtom sitt rike (från Ecuador till norra Chile) för att komma till olika ställen, och via alla kom man på något sätt till Cusco, som ju var inkornas huvudstad. Vissa av dessa vägar gick fram till Machu Picchu. Många av dessa vägar är fortfarande okända. Den vägen som vi gjorde upptäcktes först år 1995. Vår Camino Inka, även kallad Inka trail vara av klassen 2 dagar en natt. Alltså skulle vi traska fram till Machu Picchu inom två dagar. I verkligheten traskade vi första dagen och den andra hade vi Machu Picchu-tour.
Då vi senast hade varit i Cusco (under nyår) hade det varit kallt o regningt, så vi förberedde oss enligt det. Dock visade sig att shorts skulle ha varit ett superval. Under hela första dagen såg vi inte en regndroppe, enbart en gassande sol. Då man går upp och ner i hundratals, tom. tusentals trappor på en 15 km rutt med hetta och sol började Katri fundera att svarta windstopper-byxor kanske inte var det bästa valet... så varmt som det var.. men det gick, hon kavla upp buntarna och fortsatte. För att låna Tuulis ord; se mikä ei tapa, vahvistaa!!
Alla problem med hettan och tunga trappor glömdes då man såg otroliga vyer, det var så vackert att det är omöjligt att beskriva, man måste uppleva det själv.
När vi traskat i ung sex timmar och sett ett antal inkaruiner kom vi till Sungate varifrån man ser Machu Picchu från långt håll. All svett och pustande glömdes direkt då man såg den otroligt fina staden. Det var en otrolig upplevelse! Alla var glada och nöjda, dessutom var vi extremt glada över faktum att vi skulle hinna till den sista bussen som kör ner från Machu Picchu ner till Aguas Calientes (byn nedanför Machhu Picchu). Middag och vilande väntade!
20.1.2006
Uppstigning klockan 5:30, träff med vår guide Willie klo. 6:30, uppe i Machu Picchu kl. 07:00, det var vårt program. Antero, Tove och Alex ville ta de lugnarre så vi bestämde träff med dem i Machu Picchu kl.10:00. Orsaken varför vi ville åka tidigare var Waynapicchu, det höga berget som man ser bakom Machu Picchu i alla vykort. Vi skulle klättra upp på toppen. Det var mera klättrande än gående, trappa efter trappa i en timme. Det var jobbigt. Tillsammans steg vi ung 350 meter. Då vi startade regnade det lite och var molnigt, synbarheten var ung 10 m. Då vi äntligen kommit fram till toppen hade det slutat regna och vädret började klarna upp sig. perfekt timing att vara uppe på Waynapicchu med tanke på den fina vyn till Machu Picchu! Från bilderna är det svårt att se hur brant berget var, här kan nämnas att Katri fick höjdskräck uppe på toppen och vågade knappt röra på sig, skyddsstängsel fanns ju inte...
Bakom vårt gruppfoto ser man Waynapicchu, högsta bergstoppen...
Vy från Waynapicchu ovanför molnen... 
Då klockan var 10:00 träffade vi, såsom bestämt, Anteror, Tove och Alex. Vi var väldigt slut i benen efter allt klivande, så guidad tur genom Machu Picchu var skönt, man behövde inte gå så mycket. Då vi gätt omkring området i ung 2 h var den guidade touren över. Mer tittande omkring blev det inte då det började regna. Så vi tog den första bussen ner till Aguas Calientes för att äta middag.
Antero hade bjudit vår guide Willie med vilket var roligt. Han åt från ett buffe vilket var historiskt, med tanke på att han aldrig, under sina 25 år, hade ätit från ett buffe.. Glatt började han med fyra olika kakbitar och kaffe innan han flyttade sig till den egentliga maten!! Vi skrattade och tyckte det var superroligt att någon äter kaffe o kaka som förrätt. Efter middagen var det dags att ta tåget och bussen tillbaka till Cusco. Vilken oförglömliga resa vi hade bakom oss!!
Mer bilder laddas inom kort i vårt fotoarkiv!
Camino Inka börjar..
Den 19.1. hade vi tidig uppväckning, klockan 05:00 för att vara exakt. Bussen till tåget (ja, tåget åker inte från Cusco) skulle åka iväg ung 06:30, vilket det inte gjorde såklart då vi talar om detta land.. hora peruana.. No, bussen åkte iväg och vi hade frmför oss en 1,5 h bussresa för att sedan sitta i tåg i ung 1h. Solen sken o vyerna var otroliga!
Camino Inka kallas de vägar som inkorna gjorde rumtom sitt rike (från Ecuador till norra Chile) för att komma till olika ställen, och via alla kom man på något sätt till Cusco, som ju var inkornas huvudstad. Vissa av dessa vägar gick fram till Machu Picchu. Många av dessa vägar är fortfarande okända. Den vägen som vi gjorde upptäcktes först år 1995. Vår Camino Inka, även kallad Inka trail vara av klassen 2 dagar en natt. Alltså skulle vi traska fram till Machu Picchu inom två dagar. I verkligheten traskade vi första dagen och den andra hade vi Machu Picchu-tour.
Då vi senast hade varit i Cusco (under nyår) hade det varit kallt o regningt, så vi förberedde oss enligt det. Dock visade sig att shorts skulle ha varit ett superval. Under hela första dagen såg vi inte en regndroppe, enbart en gassande sol. Då man går upp och ner i hundratals, tom. tusentals trappor på en 15 km rutt med hetta och sol började Katri fundera att svarta windstopper-byxor kanske inte var det bästa valet... så varmt som det var.. men det gick, hon kavla upp buntarna och fortsatte. För att låna Tuulis ord; se mikä ei tapa, vahvistaa!!
Alla problem med hettan och tunga trappor glömdes då man såg otroliga vyer, det var så vackert att det är omöjligt att beskriva, man måste uppleva det själv.
När vi traskat i ung sex timmar och sett ett antal inkaruiner kom vi till Sungate varifrån man ser Machu Picchu från långt håll. All svett och pustande glömdes direkt då man såg den otroligt fina staden. Det var en otrolig upplevelse! Alla var glada och nöjda, dessutom var vi extremt glada över faktum att vi skulle hinna till den sista bussen som kör ner från Machu Picchu ner till Aguas Calientes (byn nedanför Machhu Picchu). Middag och vilande väntade!
20.1.2006
Uppstigning klockan 5:30, träff med vår guide Willie klo. 6:30, uppe i Machu Picchu kl. 07:00, det var vårt program. Antero, Tove och Alex ville ta de lugnarre så vi bestämde träff med dem i Machu Picchu kl.10:00. Orsaken varför vi ville åka tidigare var Waynapicchu, det höga berget som man ser bakom Machu Picchu i alla vykort. Vi skulle klättra upp på toppen. Det var mera klättrande än gående, trappa efter trappa i en timme. Det var jobbigt. Tillsammans steg vi ung 350 meter. Då vi startade regnade det lite och var molnigt, synbarheten var ung 10 m. Då vi äntligen kommit fram till toppen hade det slutat regna och vädret började klarna upp sig. perfekt timing att vara uppe på Waynapicchu med tanke på den fina vyn till Machu Picchu! Från bilderna är det svårt att se hur brant berget var, här kan nämnas att Katri fick höjdskräck uppe på toppen och vågade knappt röra på sig, skyddsstängsel fanns ju inte...
Bakom vårt gruppfoto ser man Waynapicchu, högsta bergstoppen...
Vy från Waynapicchu ovanför molnen... 
Då klockan var 10:00 träffade vi, såsom bestämt, Anteror, Tove och Alex. Vi var väldigt slut i benen efter allt klivande, så guidad tur genom Machu Picchu var skönt, man behövde inte gå så mycket. Då vi gätt omkring området i ung 2 h var den guidade touren över. Mer tittande omkring blev det inte då det började regna. Så vi tog den första bussen ner till Aguas Calientes för att äta middag.
Antero hade bjudit vår guide Willie med vilket var roligt. Han åt från ett buffe vilket var historiskt, med tanke på att han aldrig, under sina 25 år, hade ätit från ett buffe.. Glatt började han med fyra olika kakbitar och kaffe innan han flyttade sig till den egentliga maten!! Vi skrattade och tyckte det var superroligt att någon äter kaffe o kaka som förrätt. Efter middagen var det dags att ta tåget och bussen tillbaka till Cusco. Vilken oförglömliga resa vi hade bakom oss!!Mer bilder laddas inom kort i vårt fotoarkiv!
Tuesday, January 16, 2007
Familje besök
Otra vez,
Nu har klanen Saarto samlats i Peru för att granska landet. Föräldrarna och Alex anlände sent på söndagkvällen. De bor på ett hotel bara några kvarter från oss. Vi har gnällt att sommaren verkar så kall här.. Nu e de 34 grader!! Hettan har gjort att vi tagit det ganska lugnt. Vi har dock gjort alla de obligatoriska visiterna till stranden, Miraflores och Lima Centro. Imorgon bär det av till Cusco ,Otra vez.
Ha det
Friday, January 12, 2007
Vänner och familj, hit o dit..
Hej, Julen kom och for. Ärligt sagt blev vårt julfirande ganska lamt för det gick inte att få upp julfilisen "mitt på sommaren". Vi hade dock en trevlig fest med S&G och danskarna. Jori &Tuuli kom den 26.12 och vi firade nyåret i Cusco. Det känndes mer riktigt för i Cusco var det kallt om kvällarna och peruanerna festade åtminståne lika mycket som vi brukar hemma.
Nu har S&G farit vidare till Eld Landet och J&T har återvänt hem till Finland. Vi väntar nu på Sarres föräldrar som kommer om några dagar. Vi skall åter igen till Cusco och det blir roligt. Den första gången så for vi ju inte alls till Macchu pichu... Vi sparade oss.
Vårt hem har varit ett gästhem i några veckor och det har varit riktigt roligt. Det visade sig att alla som kommit hittils har i något skede varit lite magsjuka, men sånt är det i stora världen. Inget är som hemma. Vi har planerat våran sommarlovsresa i början av februari. Det ser ut som att vi kanske skall på en Argentina turné. Flyga till Buenos Aires och efter det luffa omkring på pampas i patagonien med buss, får se.
Allt bra i Lima. Sommaren är här och det är väldigt varmt och skönt. Ändå skall vi bort härifrån för att se mera av denna kontinent. Det finns så mycket att se att man inte riktigt vet vart man skulle fara först. Det som var roligt att höra var att Anderssons Thomas och Mari skall i utbyte till Costa Rica. Det blir väl att försöka skapa ihop fyrk för att fara dit också under våren. Får se vad det blir av allt detta.
Ha det,
Nu har S&G farit vidare till Eld Landet och J&T har återvänt hem till Finland. Vi väntar nu på Sarres föräldrar som kommer om några dagar. Vi skall åter igen till Cusco och det blir roligt. Den första gången så for vi ju inte alls till Macchu pichu... Vi sparade oss.
Vårt hem har varit ett gästhem i några veckor och det har varit riktigt roligt. Det visade sig att alla som kommit hittils har i något skede varit lite magsjuka, men sånt är det i stora världen. Inget är som hemma. Vi har planerat våran sommarlovsresa i början av februari. Det ser ut som att vi kanske skall på en Argentina turné. Flyga till Buenos Aires och efter det luffa omkring på pampas i patagonien med buss, får se.
Allt bra i Lima. Sommaren är här och det är väldigt varmt och skönt. Ändå skall vi bort härifrån för att se mera av denna kontinent. Det finns så mycket att se att man inte riktigt vet vart man skulle fara först. Det som var roligt att höra var att Anderssons Thomas och Mari skall i utbyte till Costa Rica. Det blir väl att försöka skapa ihop fyrk för att fara dit också under våren. Får se vad det blir av allt detta.
Ha det,
Friday, January 05, 2007
Ny layout och nya bilder i arkivet
Hej till er alla!
Nu har vi (som ni kanske ser) bytt våran layout och vi har samtidigt laddat upp mera bilder från våra resor runt omkring Peru.
Nu har vi (som ni kanske ser) bytt våran layout och vi har samtidigt laddat upp mera bilder från våra resor runt omkring Peru.
Subscribe to:
Posts (Atom)
