Morjens,
Allt bra i Lima. Vi har klarat av vår andra vecka av vår andra period i Lima. Efter att igen ha yrat på med kursvalen så verkar det som om att vi båda e ganska så nöjda med våra kurser.
Om ni undrar varför rubriken är som den är, så är orsaken den att jag har ett nytt hobby. Jag säger att jag e från Finland o sen klurar jag ut vad folk vet om oss. De e jävligt roligt.
Hittils den bästa reaktionen på att vi e från Finland kom från en taxichaufför. Då vi sa att vi e från Finland var han tyst en stund och sen fråga han, men hur klara ni av tsunamin då?....Vi titta nog på varandra med katri o fundera att var i Hel..te hade denna bisa varit på sina geografitimmar.
Nå, Finlandia e ju nästan samma som Thailandia.. Säkert grannländer..
Idag sa jag till en tjej från min klass att jag e från Fin. Hon svarade, ajaa El país con el mejor calidad de vida... (Fritt översatt som) landet med det bästa livet... Hon mena ju så klart levnadsstandarden vi har i Finland. Om man egentligen funderar på vårt liv i Finland så e de ju inte så dumt egentligen. Jag menar int oss, utan alla i Finland. Klart så finns det ju de som har det bättre och endel som har det sämre, men klyftan mellan dessa är ändå inte så stor.
Här i Peru lever 54% av folket i fattigdom 24% i extrem fattigdom, vilket betyder att de verkligen inte äger mycket mera än en pafflåda till hus, om ens det.
Det finns över 1 miljon människor som inte är registrerade, som officiellt inte existerar.. En femtedel av Finlands befolkning..
Orsaken till att jag kom att tänka på detta var att jag satt i kombin(bussen) på väg hem idag och såg denna tjej. Just innan jag såg henne hade jag svurit för mig själv hur mycket jag hatar dessa bussar. För dom e planderade för peruanerna, som inte är över 1.80 lång. Egentligen så e dom inte alls planerade...
Man får hänga fast i räcken i tacket för brinn kära livet. Man måste skrika åt personen brevid för allt skramlar och har sig. Bussarna är inte egentligen bussar utan paketbilar... När man äntligen får sittplats, om man får, vilket man sällan gör. så ryms man inte o sitta... Eller jo, med knäna i käften... Det finns inga hållplatser utan de stannar när som hellst vart som hellst o hur som hellst. En bisa kör o den andra hänger i dörren som inkastare, ropande hela tiden nånting. 50km/h...Stop........60km/h...stop....70km/h.........stop.
Nå, kände hur svette rann längsmed ryggen, glömde skriva att de e oftast också infernaliskt hett i trängslan i denna "buss" . Jag tänkte för mig själv på vad hon hade sagt tidigare. Finland , landet med det bästa kvalitets livet.
Vilken idiot lämnar detta paradis för att fara till ett land där livet för många, de flesta är ganska långt från denna kvalitet.. Och varför?
Just därför.
Friday, March 23, 2007
Sunday, March 11, 2007
Sydamerika= "wannabeAmerika"+"euro-amerika"
Hola,
Ja, imorgon börjar föreläsningarna igen. Back to the reality. No, de är ju den egentliga orsaken för att vi e här i Lima, att studera, att lära oss nya saker om saker o ting.
Vi uppdatera våra flickr bilder i går så nu finns det 177 nya bilder att se. Bilderna ser man via länken "Fotoarkivet -Arkivet" som vanligt. Det som ingen gjort på våran blogg, som ni dock alla som läser denna blogg kunde göra, är att ni gärna får kommentera våra inlägg etc. Det finns på varje sida alternativet "comment" som ni gärna får använda. Samma funktion finns på Flickr och det visade sig att vi fått en ny vän, Howard. Han har ivrigt kollat in våra bilder på Flickr och kommenterat dem. Roligt. Tänk så mycket tid pensionerade människor har....
Vi har nu spenderat en hel vecka i Lima och ärligt sagt har det varit en slags ny anpassningsperiod. Man hade ju glömt under resan hurudant det var här i vilda västern...
Jag har lite funderat "reflekterat" (som det väl heter på fint språk) över det som vi sett och upplevt de senaste månaderna. Det känns mera och mera som om att sydamerika är väldigt delat. Geografi har ju mycket med det att göra (anderna fungerar som en ganska så effektiv järnridå) och allt har ju även en historisk bakgrund.
Jag har härmed delat (på basen av det vi upplevt) sydamerika i två delar "WannabeAmerika" och "Euro-amerika". Uppdelningen är väl klar. Länderna till öst, Argentina, Uruguay, vid atlantkusten kallar jag hedanefter Euro-amerika, medan vilda västern , Stillahavskusten i öst heter härmed WannabeAmerika (Chile och Peru). Nu syftar jag ju endast på vissa länder pga. att jag inte vill ta ställning över länder jag inte besökt.
Uppdelningen är klar på grund av att det känns som att här i Peru är USA det ända som gäller. Inget annat land i sydamerika som vi hittills besökt har lika många McDonalds, KFC:s(Kentucky Fried Chicken), och Pizza Hutts. Vi bor ju i Lima på ett område som ligger mitt i business distriktet och det syns. Vi har 3 Starbucks ceféer inom 10 min promenad avstånd. Samma gällde i Chile. Chile är ju ett mera välmående land än Peru, men samma syndrom kunde ses även där. Hopplöst mycket Amerikanska Franchises o en slags idealisering av allt som är "made in USA" . Det känns lite som om att de saknar sin egna identitet.
Då vi anlände till Argentina, Buenos Aires blev vi direkt förtjusta. B.A är en stor stad med 12milj, invånare, men det kändes inte så. De olika statsdelarna kändes mera som olika städer tätt intill varandra. Det som vi dock tyckte mest om var stämningen. Fantastisk arkitektur blandat med tango, vin, mate (te), fina restauranger o mysiga caféer. Det som måste erkännas är att B.A är samtidigt en av de mest europeiska städerna i sydamerika vilket kanske gjorde att de kändes så "hemma". Pointen är ändå den att även om Europa har haft en enorm inflytelse på landet så har de sin egna kultur och den syns väldigt kraftigt.
Uruguay var väldigt likt Argentina, med den skillnaden i att folket var ännu vänligare och "lugnare" (layed back) än i Argentina. I Montevideo hade (utan att juga) var fjärde person en termos under armen och en traditionell Mate-mugg i handen. De bär på sig en termos med hett vatten och en te mugg vart än de går, på tal om att vara lugna och sansade människor!
Man ser samma fenomen i typ varje delområden av samhällenna. Ja, trafiken som man inte kan undvika att tala om då man bor i Lima. Det är ju väl redan kännt att trafiken här i Lima är alldeles kaotisk, men de e inte bara det jag syftar på. Det är mera bilarna ja tänkte på. Då folk har mera pengar skall de genast ha en ny bil. I Lima skall det vara en ny SUV (hellst made in USA) medan man tydilgt såg att Argentinarna och Uruguayos inte behövde en SUV, det räckte med en ny familjebil (made in EU). De e klart att geografin har sitt att göra med denna diversitet och att vägarna kanske inte är lika släta i Lima som vid atlantkusten, men jag skulle vilja påstå att det även ligger något helt annat bakom det. MADE IN USA!!!
En annan sak som egentligen inte har med idealiseringen av USA att göra, utan med trafiken att göra är att ta hänsyn till varandra. I Peru och även i Chile får man som fotgängare vara livrädd för bilister och då menar jag på riktigt livrädd! Det finns inte en chans att en bilist i Lima skulle stanna om den ser att någon går över gatan. Tvärtom, kusken ökar på farten och tutar. Ur vägen jävla idiot!!
Vi hade riktigt roligt då vi testade detta i B.A:s. Ena efter den andra bilen stannade då vi ville gå över gatan. Dessutom märkte vi att det var ofta så att då någon steg på bussen för att tigga (vilket är väldigt vanligt) så gav nästan varenda en passagerare något åt personen. I Lima har vi undrat ibland då en liten smutsig pojke stiger på bussen för att tigga några slantar och det ända han får är våra fjuttiga slantar. De e väl lite mer " viidakon laki" med "nopeat syövät hitaat" som gäller här i vilda västern eller WannabeAmerika. "Mind your own business"
Det som är faktum är att det finns mycket mera fattiga i Peru, i Lima än i de andra städerna. Det som man ändå inte kunde vara utan att märka var att , så rått som det kanske låter, så påstår jag att folk var mycket mera civiliserade i Euro-amerika. Man tar hänsyn till varandra och bryr sig om varandra. Dessutom fanns inte samma stil med att "leva för studen" i Euro-amerika. Ibland känns det som om att folket i Peru endast lever för stunden. Man äter lite vad som hellst utan att fundera på följderna (har aldrig i mitt liv ätit så mycket franskisar o majonäs i mitt liv som här) , skräpar utan att fundera på vem skall ta hand om att städa. "Who cares, its not my problem".
Mycket som görs, görs bara liksom ditåt, inte ordentligt. För stunden. Synd.
Eftersom jag nu har babblat om sydamerikanska USA idealiseringen så måste jag tillägga att det har varit väldigt roligt att följa med vad Hugo Chavez i Venezuela håller på med. Det verkar som om att det landet ligger för nära USA för att passa in i WannabeAmerika gruppen. Nu när Bush gör sin turné i sydamerika är det nästan skrattretande att se när Chavez, parallellt gör sin turné, dock hos sina allierade Bolivien och Ecuador bla. Alla vill inte vara med i Made in USA rörelsen.....
Man ser och lär sig mycket då man yrar på i den stora världen.
T.
Ja, imorgon börjar föreläsningarna igen. Back to the reality. No, de är ju den egentliga orsaken för att vi e här i Lima, att studera, att lära oss nya saker om saker o ting.
Vi uppdatera våra flickr bilder i går så nu finns det 177 nya bilder att se. Bilderna ser man via länken "Fotoarkivet -Arkivet" som vanligt. Det som ingen gjort på våran blogg, som ni dock alla som läser denna blogg kunde göra, är att ni gärna får kommentera våra inlägg etc. Det finns på varje sida alternativet "comment" som ni gärna får använda. Samma funktion finns på Flickr och det visade sig att vi fått en ny vän, Howard. Han har ivrigt kollat in våra bilder på Flickr och kommenterat dem. Roligt. Tänk så mycket tid pensionerade människor har....
Vi har nu spenderat en hel vecka i Lima och ärligt sagt har det varit en slags ny anpassningsperiod. Man hade ju glömt under resan hurudant det var här i vilda västern...
Jag har lite funderat "reflekterat" (som det väl heter på fint språk) över det som vi sett och upplevt de senaste månaderna. Det känns mera och mera som om att sydamerika är väldigt delat. Geografi har ju mycket med det att göra (anderna fungerar som en ganska så effektiv järnridå) och allt har ju även en historisk bakgrund.
Jag har härmed delat (på basen av det vi upplevt) sydamerika i två delar "WannabeAmerika" och "Euro-amerika". Uppdelningen är väl klar. Länderna till öst, Argentina, Uruguay, vid atlantkusten kallar jag hedanefter Euro-amerika, medan vilda västern , Stillahavskusten i öst heter härmed WannabeAmerika (Chile och Peru). Nu syftar jag ju endast på vissa länder pga. att jag inte vill ta ställning över länder jag inte besökt.
Uppdelningen är klar på grund av att det känns som att här i Peru är USA det ända som gäller. Inget annat land i sydamerika som vi hittills besökt har lika många McDonalds, KFC:s(Kentucky Fried Chicken), och Pizza Hutts. Vi bor ju i Lima på ett område som ligger mitt i business distriktet och det syns. Vi har 3 Starbucks ceféer inom 10 min promenad avstånd. Samma gällde i Chile. Chile är ju ett mera välmående land än Peru, men samma syndrom kunde ses även där. Hopplöst mycket Amerikanska Franchises o en slags idealisering av allt som är "made in USA" . Det känns lite som om att de saknar sin egna identitet.
Då vi anlände till Argentina, Buenos Aires blev vi direkt förtjusta. B.A är en stor stad med 12milj, invånare, men det kändes inte så. De olika statsdelarna kändes mera som olika städer tätt intill varandra. Det som vi dock tyckte mest om var stämningen. Fantastisk arkitektur blandat med tango, vin, mate (te), fina restauranger o mysiga caféer. Det som måste erkännas är att B.A är samtidigt en av de mest europeiska städerna i sydamerika vilket kanske gjorde att de kändes så "hemma". Pointen är ändå den att även om Europa har haft en enorm inflytelse på landet så har de sin egna kultur och den syns väldigt kraftigt.
Uruguay var väldigt likt Argentina, med den skillnaden i att folket var ännu vänligare och "lugnare" (layed back) än i Argentina. I Montevideo hade (utan att juga) var fjärde person en termos under armen och en traditionell Mate-mugg i handen. De bär på sig en termos med hett vatten och en te mugg vart än de går, på tal om att vara lugna och sansade människor!
Man ser samma fenomen i typ varje delområden av samhällenna. Ja, trafiken som man inte kan undvika att tala om då man bor i Lima. Det är ju väl redan kännt att trafiken här i Lima är alldeles kaotisk, men de e inte bara det jag syftar på. Det är mera bilarna ja tänkte på. Då folk har mera pengar skall de genast ha en ny bil. I Lima skall det vara en ny SUV (hellst made in USA) medan man tydilgt såg att Argentinarna och Uruguayos inte behövde en SUV, det räckte med en ny familjebil (made in EU). De e klart att geografin har sitt att göra med denna diversitet och att vägarna kanske inte är lika släta i Lima som vid atlantkusten, men jag skulle vilja påstå att det även ligger något helt annat bakom det. MADE IN USA!!!
En annan sak som egentligen inte har med idealiseringen av USA att göra, utan med trafiken att göra är att ta hänsyn till varandra. I Peru och även i Chile får man som fotgängare vara livrädd för bilister och då menar jag på riktigt livrädd! Det finns inte en chans att en bilist i Lima skulle stanna om den ser att någon går över gatan. Tvärtom, kusken ökar på farten och tutar. Ur vägen jävla idiot!!
Vi hade riktigt roligt då vi testade detta i B.A:s. Ena efter den andra bilen stannade då vi ville gå över gatan. Dessutom märkte vi att det var ofta så att då någon steg på bussen för att tigga (vilket är väldigt vanligt) så gav nästan varenda en passagerare något åt personen. I Lima har vi undrat ibland då en liten smutsig pojke stiger på bussen för att tigga några slantar och det ända han får är våra fjuttiga slantar. De e väl lite mer " viidakon laki" med "nopeat syövät hitaat" som gäller här i vilda västern eller WannabeAmerika. "Mind your own business"
Det som är faktum är att det finns mycket mera fattiga i Peru, i Lima än i de andra städerna. Det som man ändå inte kunde vara utan att märka var att , så rått som det kanske låter, så påstår jag att folk var mycket mera civiliserade i Euro-amerika. Man tar hänsyn till varandra och bryr sig om varandra. Dessutom fanns inte samma stil med att "leva för studen" i Euro-amerika. Ibland känns det som om att folket i Peru endast lever för stunden. Man äter lite vad som hellst utan att fundera på följderna (har aldrig i mitt liv ätit så mycket franskisar o majonäs i mitt liv som här) , skräpar utan att fundera på vem skall ta hand om att städa. "Who cares, its not my problem".
Mycket som görs, görs bara liksom ditåt, inte ordentligt. För stunden. Synd.
Eftersom jag nu har babblat om sydamerikanska USA idealiseringen så måste jag tillägga att det har varit väldigt roligt att följa med vad Hugo Chavez i Venezuela håller på med. Det verkar som om att det landet ligger för nära USA för att passa in i WannabeAmerika gruppen. Nu när Bush gör sin turné i sydamerika är det nästan skrattretande att se när Chavez, parallellt gör sin turné, dock hos sina allierade Bolivien och Ecuador bla. Alla vill inte vara med i Made in USA rörelsen.....
Man ser och lär sig mycket då man yrar på i den stora världen.
T.
Tuesday, March 06, 2007
Tillbaka i Lima
Hej alla ni,
Nu har vi återvänt till hem...till Lima. Vi ber om ursäkt för att vi har varit lite lata på att skriva, men på resan fanns det så mycket att se och göra att man helt enkelt inte orka sitta vid datorn.
Vi hade en riktigt lyckad resa. Vi var på resa nästan en hel månad men det känndes snarare som några veckor. Om jag kort skriver hur vi reste för att förtydliga hur mycket vi egentligen yrade på under våran resa..
1. Flyg från Lima till Buenos Aires där vi stannade 6 dagar, träffade Sven och Gina och åt och drack väl, väldigt väl..
2. Flyg från B.A:s till Santiago de Chile. Vi spenderade 4 nätter i Santiago. Egentliga orsaken med besöket var Coldplay konserten som var jäkligt bra!
3. Buss Santiago-Valparaiso-Santiago. Valpo har varit en av västkustens viktigaste hamnstäder och det var en verlkigen intressant stad. Vi spenderade där 3 nätter.
4. Buss Santiago-Mendoza. Från Valpo tog vi som sagt bussen till Santiago o fortsatte direkt med nästa buss över Anderna till Mendoza(ARG). Vägen från Santiago till Mendoza var inte lång , men resan över bergen tog väldigt lång tid. Passerade gränsen mellan Chile-Argentina på närmare 4300m höjd.
5. Mendoza är ett av Argentinas bästa och främsta vinodlingsområden. Här spenderade vi 4 nätter. Besökte olika vingårdar med cyckel o buss. Återigen åt vi och drack väldigt gott..
6. Buss Mendoza-B.A:s 14h nattbuss till B.A:s där vi endast hoppade av bussen för att stiga ombord på båten mellan Arg o Uruguay. Båtresan tog 3h. Avståndet var som typ Hesa-Tallin avståndet. Vi anlände sent på kvällen till Montevideo.
7.Montevideo 3 nätter. Yrade på i Montevideo och bekantade oss med ett nytt land.
8. Buss Montevideo-Punta del Este. P.del E. är en av sydamerikas främsta badorter så vi måste väl också besöka det stället. Vi sov 4 nätter på ett trevligt litet familje hotell.
9. Buss/båt P.del.E. - Montevideo-Colonia-B.A:s. Till sist återvände vi med buss/båt till Buenos Aires för att spendera 2 nätter i väntan på vårt returflyg till Lima.
10. Flyg B.A:s-Lima. Hemma igen
Det blev ju kort och koncist. Hoppas ni förstår något av våran rutt. Summa summarum kunde man konstatera att resan var en blandning av Tango-Vin(rött)-Inrefilé-simmande-segling.
Subscribe to:
Posts (Atom)
