Nu har vi igen varit på en liten rundtur, och denhär gången bar det av till Titicaca-sjön. Vår resa började med att flyga från Lima till Cusco på söndagen (20/5/07) för att sedan på måndagen åka 380km med buss från Cusco till Puno. Med från Cusco till Puno kom Kennet (min bror) och hans kompis Pauli.
Idéen med bussresan var att stanna vid olika sevärdheter (inka-ruiner) och se landskapen mellan Cusco och Puno. Då det är väldigt grönt och frodigt i Cusco-trakten är Puno och altiplano väldigt torrt och kargt. Skillnaden är så stor att man inte kan gå miste om när man hamnat till Cusco eller Puno trakten. Väl i Puno och uppe i 3800 m upplevde jag o Sarre våra första kalla kvällar på en tid, temperaturen nämligen sjönk under noll på kvällarna då solen gått ner (det blir mörkt 7-tiden)!! Så vi frös..hutter,hutter..
Nästa dag gjorde vi en "get to know Puno" -tour, vilket inte var mycket, vi tog cykeltaxin till hamnen, chilla där en stund, ja vi såg hur man gör peruanska musikvideon.. man har en kamera, playbackmusik o en tant som dansar o sjunger på en brygga. Hon bjöd pojkarna med o dansa, men jag tror det var blyga för det tacka nej...tänka sig, pojkarna skulle ha bidragit med lite dans o blivit kända i Peru, inte så illa.. Tillbaka till centrum (några kvarter) tog vi en mototaxi, man måste ju uppleva saker och ting. Efter att vi konstaterat att "tämä on nyt nähty" (alltså staden) köpte vi vin o bisse o satt i hotellrummet o spelade kort. På kvällen bokade vi platser till nästa dags turisturer till det flytande öarna Los Uros.
Klockan ringde kl 05:45, båtarna till öarna hade start kl 07:00, fast i verkligheten startade vi omkring halv åtta, så som det brukar vara i Peru..Efter en 25 minuters båttur kom vi fram till las islas de Los Uros. Husen som uros-människorna bor på är byggda av vass. Själva flytande "marken" är 2m tjock, o på den har människorna byggt sina vasshus. när man gick omkring på öarna (Los Uros består ju av tiotals små öar) o då man trampade kände man hur mjuk marken var som man gick på. Vår guide berättade lite om livet på ön och hur de hamnat dit. Ursprungligen ville de skydda sig från inkorna, men en annan orsak var att Titicaca-sjön har en konstant temperatur mellan 9-11 så den är aldrig nerfrusen såsom marken är då det är minusgarder. På altiplanon runt Puno kan temperaturen sjunka till -25grader!!! Så på ett sätt har sjön alltid varit ett "värmebatteri".
Tillbaka till ön.. efter den upplysande infobrejken fick vi gå fritt omkring på ön. De lokala hade ställt fram sina handarbeten som de sålde, så vi bidrog med att köpa små dekorationspynt. vi träffade också en så söt liten indianflicka Maya, 2 år, som tyckte det var såå roligt då jag o Kennet lyfte upp henne i luften. 
Vi gjorde en lite båttur med vassbåtarna och efter det fortsatte vår färd mot ön Taquile. Den resan tog sin tid för att vår båt hade motorfel...som tur sken solen. På ön Taquile blev jag och Sarre imponerade över hur bra folket på ön hade. De hade ordentliga hus med rännor och solpaneler!! Imponerande! Denna ö är känd för handarbeten som alla gör. Vare sig det är stora eller små så stickar alla (ja, tom män).,så vi alla köpte en mössa som minne från denna visit. Vi åt lunch på ön o sedan bar det av tillbaka till Puno.
Vi hade lite planera att göra en dagstur till Bolivien, men det var krongligare än väntat så vi dumpade iden med resultatet att vi hade en extra dag i Puno. Så vi besökte små byar utanför Puno o deras sevärdheter, vilket inte var så mycket. Tillbaka i Lima var vi på fredagkväll.
Om vi skriver snabbt om vad vi tyckte om Puno o altiplanon så kan vi konstatera att det verkligen var ett unikt ställe. Hela det kala landskapet mellan Cusco och Puno var otroligt. Man befann ju sig på mellan 3000-4500m höjd så vyerna var sagolika. Själva Puno var ju inte så märkvärdig men de flytande öarna och ön Taquile var verkligen intressanta. Det var otroligt att tänka sig att folk hade bott på dessa öar redan i över 500 år.... flytande omkring på Titicaca.(De var ju dock ankrade)
nästa resa blir till Amazonas!!
K&T
No comments:
Post a Comment